De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

lördag 31 december 2016

Vetenskapens trovärdighet och god forskningssed

En kollega frågade här om dagen om en paragraf i högskolelagen. Han menade på fullt allvar att det skulle finnas en bestämmelse om att forskare var tvungna att försvara vetenskapens trovärdighet. Jag var minst sagt tvivlande. Skulle det finnas en bestämmelse i högskolelagen som omöjliggjorde vetenskapskritik? Nej, det kunde inte stämma. Och hade den funnits hade den varit så omdebatterad att jag säkert hade känt till den. Självklart sa jag att det inte fanns någon sådan bestämmelse. Att han måste fått det hela om bakfoten.

Men jag kollade i alla fall upp det hela. Och det visade sig att jag hade fel... "I högskolornas verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas" 1 kap. 3 a § högskolelagen (1992:1434). Jag tyckte att det hela lät så orimligt att jag kollade upp förarbetena. Paragrafen var när den trädde i kraft 2001 efter en ändring av högskolelagen (2000:1370) en helt ny bestämmelse utan liknande föregångare. Bakgrunden var en utredning som kommit 1999 (SOU 1999:4) där ett förslag var att ändra högskolelagen. Förslaget togs upp i följande forskningsproposition (prop. 2000/01:3) som kommit under hösten 2000 och som ledde till att den nya paragrafen infördes 2001.

I forskningspropositionen står det klart att det inte handlar om att begränsa vetenskapskritiska resonemang allmänt. Istället handlar det om att ledningarna för högskolorna och universiteten har ansvar för att det inte förekommer oredlighet i forskning vid respektive myndighet. Nu framgår det att oredlighet i forskning knappast är förenligt med andra bestämmelser i högskolelagen som att verksamheten ska avpassas så att hög kvalitet nås (prop. 2000/01:3, 89). Ändå föreslogs den nya paragrafen som alltså sedan också beslutades av riksdagen. Skälet var att regeringen ville understryka högskoleledningarnas ansvar för att införa förebyggande åtgärder på respektive lärosäte med kurser och andra institutioner för att förebygga oredlighet. Det är alltså det som paragrafen 3 a i högskolelagen handlar om och ingenting annat. De som vill kan lugnt fortsätta kritisera vetenskapens trovärdighet utifrån alla upptänkliga perspektiv utan att riskera att bli av med jobbet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar