Har under fredagen och lördagen suttit i inte mindre än två betygsnämnder. Båda gångerna har det varit mycket bra opponenter och mycket bra diskussioner, något som tyder på mycket bra respondenter och dessutom bra och diskussionsvänliga avhandlingar. Det är ju inte alltid som disputationer blir så lyckade, men när de blir det och dessutom två gånger på raken med så kort tid emellan är det verkligen upplyftande. Något som gör en både inspirerad och ödmjuk inför alla fällor det är så lätt att ramla i som forskare.
Jag ska inte ge mig in på att diskutera komponenterna i en bra disputation. Det gör så många andra så bra. Däremot har upplevelserna under fredagen och lördagen fått mig att fundera över hur viktigt disputationer faktiskt är, i synnerhet kanske inom humaniora. Disputationsinrättningen är en av de viktigaste och mest noggranna sakkunniggranskningarna som görs av vetenskapliga arbeten och när det görs skickligt och med esprit är det verkligen stor underhållning kombinerad med allvar. Det har hänt mer än en gång att opponentens insatser fått mig att ändra uppfattning om en avhandling jag läst inför disputationen. Därför är det också så viktigt att det inte slarvas bort. Något som jag tyvärr också ibland har upplevt även om jag tycker att det ännu hör till ovanligheterna.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar