Lemne lämnar inte

Tajmingen var som vanligt osviklig när Sveriges näringslivsrepresentanter som på ett kommando försvarade Saudiavtalet för snart två veckor sedan. Redan samma dag avslöjade ekot att det hela verkligen skett på kommando... av Jacob Wallenberg. Bara två helgdagar senare stod det också klart att regeringen redan innan trycksvärtan på debattartikeln hunnit torka beslutat att säga upp avtalet. Några alternativ fanns inte heller om Margot Wallström, Lunds universitets tidigare ordförande, skulle kunna sitta kvar som utrikesminister eftersom hon redan från början lanserat en feministisk utrikespolitik. Det var nog fler än jag som i hemlighet och liksom lite i smyg någonstans hoppades att avtalet skulle överleva bara för att få höra hur hon skulle förklara hur en feministisk utrikespolitik kunde resultera i ett militärt samarbetsavtal med just Saudiarabien av jordens alla länder, ett land där en lagändring som gör det möjligt för kvinnor att köra bil ses som ett genombrott.

Men nu behövde alltså Wallström aldrig förklara sig. En feministisk utrikespolitik ledde till att avtalet sades upp. En av dem som sörjer detta och alltså tyckte att det var värt några miljarder att fortsätta hjälpa familjediktaturen Saudiarabien med militärteknik var Uppsala universitets styrelseordförande Carola Lemne. Hennes uttalande för avtalet har förstås kritiserats, först av ett antal lärare och forskare vid universitetet med studenterna som snart följde efter.

Lemnes försvar är värt att referera. Hon framhåller att hon skrev under debattartikeln som vd för Svenskt Näringsliv, att hon alltid är "mycket tydlig med i vilken roll jag uttalar mig" samt att "Jag tror att de allra flesta klarar av att se och förstå att det handlar om olika uppdrag."

Det stämmer. Till och med jag klarar av att se i vilken roll Lemne uttalar sig. I den famöst korkade debattartikeln gjorde hon det som vd för Svenskt Näringsliv och inget annat. Uttalandet skadar alltså bara den organisationen och alla vet vi nu hur högt den värderar frihet och jämlikhet, någonstans under 350 kr per person och år (tio miljarder som är det beräknade värdet på avtalet delat med Saudiarabiens befolkning om 29 miljoner).

Men vad jag inte förstår är om detta betyder att hon har olika åsikter när hon är ordförande för Uppsala universitets konsistorium jämfört med när hon är vd för Svenskt Näringsliv, att hon byter åsikt någonstans i höjd med Märsta. Eller om det betyder att hon har en åsikt, nämligen den som hon gav uttryck för i debattartikeln, men att den åsikten inte inverkar på hennes uppdrag som styrelseordförande vid Uppsala universitet? I så fall måste hon nog förklara hur hennes omtanke om ett fortsatt svenskt-saudiskt militärt samarbete stämmer överens med Uppsala universitets mål och strategi (UFV 2013/110) där medarbetare ska uppmuntras att "ta ansvar inte bara för sin egen del av verksamheten utan för en större helhet" (s. 9) med sikte på "mänsklighetens gagn och för en bättre värld." (s. 3) Till detta kommer att ledarskap vid universitetet ska präglas av "ansvar och förtroende." (s. 3) Jag gissar att Lemne har lärt sig av kollegerna på SCA och anser att sådana där strategier, värdegrunder och måldokument är till för "medarbetare" medan ledningen högaktningsfullt kan strunta i dem eftersom de står över sådant värdelöst tjafs.

Eller har hon månne ingen åsikt alls utan skriver bara på de papper hon ombeds skriva på av människor hon anser sig behöva lyda, typ JW i rollen som vd för Svenskt Näringsliv och kanske Gustav Fridolin eller Helene Hellmark Knutsson i rollen som konsistorieordförande? (Eller är det JW då också i konsekvensens namn?) Uttalandet går nog att tolka på ännu flera sätt och var jag anställd vid Uppsala universitet, vilket jag tack och lov inte är, så hade jag nog krävt att få veta vilken tolkning som faktiskt gäller.

En ledtråd lämnar Lemne. Hon hävdar att hon innan hon satte sig på de dubbla stolarna "reflekterat noga över potentiella intressekonflikter". Tankemödan verkar dock inte ha gett något resultat eftersom hon istället ansåg sig tvungen att ta "kontakt med regeringen och den rekryteringskommitté som lämnade förslag till konsistoriets sammansättning" för att fråga dem "om de såg några intressekonflikter. Det gjorde de inte." Förklaringen är svårbegriplig. Är det alltså inte Lemnes fel att hon hamnat på dubbla stolar utan de hon frågade om råd och som inte hade vett och sans att avråda henne? Har hon själv inget ansvar alls? Till detta kan läggas att regeringen sedan dess har bytts ut. Frågan allt fler ställer sig är om inte också Lemne borde bytas ut.

En sak är dock klar. De krafter som alltid och urskillningslöst kritiserar svenskt näringsliv och ständigt fördömer allt de gör, de kan för stunden andas ut. Med sådana fiender som Carola Lemne behöver man inga vänner.