En insiktsfull generaldirektör

Jag hamnade igår på Vetenskapsrådets presentation av ämnesrådens forskningsöversikter som sammanställts inför arbetet med att ta fram underlag till forskningspropositionen som väntas komma 2016 enligt gängse fyra-årscykel. Det finns förstås mycket att säga om innehållet i dessa översikter. För att inte bli långrandig kan det sammanfattas med att många ämnesråd framhöll möjligheter till tvärvetenskaplig samverkan liksom fortsatt goda möjligheter till forskarinitierade projekt. Till detta kom diskussioner i en del fall om vikten av stabila karriärvägar för yngre forskare (behövs inte för äldre...) samt i ett fall också en vilja att framhålla klinisk forskning. Till detta kom en intressant diskussion om infrastrukturfrågor.

Enligt vad som sades skulle dessa översikter läggas ut på nätet på samma sätt som tidigare de ämnesöversikter lagts ut som dessa forskningsöversikter bygger på. Nu har jag inte hittat dem än, men de kommer alltså så småningom om jag förstod det hela rätt.

Forskningsöversikterna till trots var det dock en kommentar mot slutet som jag tyckte var intressantast. Det var Vetenskapsrådets generaldirektör som i samband med en fråga om universitetens sviktande förmåga till samfinansiering framhöll att det inte vore orimligt att universitetens basfinansiering nu ökade, i alla fall relativt. Det är första gången någonsin som jag hört en generaldirektör säga att det egna verket eller egna myndigheten faktiskt kanske inte borde ha mer pengar just nu utan att det istället fanns andra aktörer som ökade anslag kunde göra mer nytta hos. Det tyder på insiktsfullhet och ödmjukhet samt en förmåga att kunna se till helheten mer än de egna intressena. Inte minst tror jag han har rätt trots att jag för ett antal år sedan absolut ansåg att forskningsmedel skulle konkurrensutsättas. Det tycker jag fortfarande, men frågan är om inte fördelningen nu börjar bli lite väl skev mellan konkurrensutsatta medel och basfinansiering när kvoten börjar krypa över 1,2.