Färre disputerade inom humaniora

I senaste numret av Universitetsläraren beskrivs hur antalet disputerade ökat kraftigt. Mellan 1973 och 2015 har antalet doktorsexamina nästan exakt fyrfaldigats på totalen. Ökningen gäller alla vetenskapsområden förutom humaniora. Här nåddes en topp 2003 med 286 disputationer. Men sedan dess har antalet nästan halverats ner till 153 stycken 2015. I relativa tal är fallet stort. År 1973 utgjorde disputationer i humaniora 14 procent av alla för att 2015 vara nere på 5 procent. Problemet har varit känt länge, i alla fall närmare tio år. Främst har oron gällt konsekvenserna, att det i framtiden kan bli svårt att rekrytera akademiska lärare när antalet examinerade doktorer minskar, i synnerhet kanske inom språk.

Men vad kan då detta bero på? UKÄ som gjort undersökningen har inte analyserat orsakerna. Min gissning hänger förstås samman med den allmänna diskussionen om nyttan med utbildning som säkert spiller över på viljan hos många att lägga ner flera års studier på en forskarutbildning med en mycket osäker arbetsmarknad. Men i alla fall inom mitt ämne har vi fortfarande ungefär 30 sökande när vi utlyser en doktorandtjänst och åtminstone en handfull av dessa skulle jag gärna anställa som doktorander utan någon tveksamhet.

Nej, jag tror att en annan orsak också är de mycket dåliga finansieringsmöjligheterna för externa doktorander inom humaniora. VR finansierar inte en hel forskarutbildning, utan endast den forskning som en doktorand göra. Kursdelen måste finansieras på annat sätt. Hur det är med RJ vet jag inte riktigt. Men utöver dessa två är det svårt att hitta finansiärer som är villiga att ta sig an doktorandprojekt. Bland de privata kan man få stipendier. Men vår fakultet vid Lunds universitet har satt stopp för stipendiefinansiering eftersom man menar att det ger sämre villkor. Ofta stämmer detta, men inte alltid. Själv tycker jag att om det finns en bra student som är villig att acceptera stipendiefinansiering så borde inte universitetet hindra det utan istället ordentligt informera om nackdelarna så att doktoranden går in i utbildningen med öppna ögon och inte blir förd bakom ljuset.

Jag upplever att möjligheterna att externfinansiera doktorander är mycket bättre inom andra vetenskapsområden med fler finansierade myndigheter som sällan har något emot doktorander i en projektgrupp. Det tror jag även gäller större forskningsstiftelser inom medicin, teknik och naturvetenskap. Här blir fördelarna med flera finansieringskällor tydliga.