Lunds J-, E-, S- och HT-fakulteter sämst på VR

Jag sitter i Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap, vilket bland annat innebär att man får sig tillgodo en del intressant statistik om hur de olika medlen fördelas. Det visar sig nämligen att i årets ansökningsomgång kom humaniora och samhällsvetenskap vid Lunds universitet riktigt dåligt ut.

I utlysningen om så kallade fria projektmedel, alltså den stora utlysningen som inte är riktad mot något särskilt problemområde, inkom sammanlagt 870 ansökningar och av dessa beviljades 88 stycken eller 10,1 procent. Om man sedan roar sig med att bryta ner ansökningarna på vilka universitet och högskolor de kom ifrån visar det sig att endast en handfull skickade in fler än 40 ansökningar inom humaniora och samhällsvetenskap. De var Stockholms universitet (145), Uppsala universitet (138), Lunds universitet (125), Göteborgs universitet (122), Umeå universitet (78) och Linnéuniversitetet (45). Den största ansökande institution efter Linnéuniversitetet var Södertörns högskola som stod för 25 ansökningar, men då börjar underlaget bli så litet att det inte verkar meningsfullt längre.

Av de sex universitet som skickade in flest ansökningar inom humaniora och samhällsvetenskap kan det konstateras att Linnéuniversitetet fick sämst utslag. Endast fyra (4) av deras ansökningar beviljades. Näst sämst var Lunds universitet som endast hade sex (6) beviljade ansökningar. Nu inser varje läsare direkt att de absoluta talen inte säger så mycket. Och mycket riktigt, går vi igenom hur framgångsrika de sex universiteten var relativt så visar det sig snart att Lunds universitet var klart sämst. Beviljningsgraden för de olika universiteten var följande: Stockholms universitet 14,5 procent, Göteborgs universitet 13,9 procent, Uppsala universitet 13,0 procent, Umeå universitet 9,0 procent, Linnéuniversitetet 8,9 procent och Lunds universitet 4,8 procent.

Siffrorna visar att Lunds universitet inte bara var sämst utan dessutom var mycket sämre än alla andra av de stora projektmottagarna. Bara lite mer än hälften så dåliga som Linnéuniversitetet. Och mycket, mycket, mycket sämre än de som vi vanligtvis vill jämföra oss med, de andra stora universiteten i Mälardalen och på västkusten. Men vi är alltså mycket sämre än lillebror Linné och universitetet i Umeå….

Här finns en del reflektioner att göra. För det första. Detta är statistik som gäller endast ett enda år. För att det ska bli intressant måste man följa utvecklingen under ett antal år. Det är en mycket relevant och rimlig invändning som utan tvekan gäller. Jag har inte tittat på statistik för en följd av år som jag antar finns på VR och som säkert ledningarna för J, S E och HT-fakulteterna känner väl till. En annan invändning är att detta inte är tecken på kvaliteten på ansökningarna utan på hur illa beredningsgruppsledamöter från Lunds universitet tillvaratar universitetets intressen. Detta mer konspiratoriskt anlagda perspektiv som utgår från att ämnesrådsledamöter, och även i förlängningen ledamöter i beredningsgrupperna, till viss del i alla fall sitter där för att ta tillvara det egna universitetets intressen vill jag däremot avfärda å det bestämdaste. Jag har ännu inte varit med om att någon ledamot ensam eller i minoritet framhåller en ansökan från det egna lärosätet. I beredningsgruppen är man ofta jävig när en ansökan från det egna lärosätet ska diskuteras och i ämnesrådet förs inte egentligen diskussioner av den typen som gör att ett lärosäte premieras framför ett annat. I ett avseende skulle ämnesrådsledamöter kunna bidra till framgångar på det egna lärosätet och det skulle vara i förslag på beredningsgruppsledamöter. Men inte heller här kan jag hitta någon tendens. Av de nio beredningsgrupperna finns det bara en ytterligare ledamot från samma lärosäte som ordförande och ämnesrådsledamoten i fem beredningsgruppen och aldrig mer än en från samma lärosäte.

Kvar finns två rimligare förklaringar. Den första är att detta är en tillfällig dipp i VR-framgångarna för humanister och samhällsvetare vid Lunds universitet. Detta skulle vara relativt lätt att kolla upp genom VR för den som är intresserad. Jag har endast fått tag i uppgifter som finns angivna på VR:s hemsida. Här framgår att ansökningarna från Lunds universitet inte står sig riktigt i konkurrensen med de övriga större universiteten inom humaniora och samhällsvetenskap de senaste åren vad gäller beviljade belopp. De belopp som 2015 beviljades Lunds universitet var lägre än de som beviljades Stockholm, Uppsala och Göteborg, faktiskt nästan hälften av det belopp som beviljades Stockholms universitet. Samma sak gällde 2014 då beviljade medel till Lunds universitet var mindre än en fjärdedel av det som gick till Uppsala, mindre än en tredjedel av det som gick till Göteborg och mindre än hälften av det som gick till Stockholm. Detta år fick Lund drygt dubbelt så mycket som gick till Linnéuniversitetet. Tyvärr är detta inte riktigt jämförbara siffror eftersom jag bara tar det jag hittar lätt tillgängligt på nätet, men kanske är det ändå indikationer.

Min slutsats är tills vidare och tills någon kan peka på statistik eller annan empiri som pekar åt ett annat håll istället att Lunds universitets J, E, S och HT-fakulteter inte står sig i den inhemskt svenska konkurrensen när det gäller forskningsansökningar till VR. Detta borde vara något som diskuteras med stort allvar inom fakultetsledningarna på Juridicum, Ekonomihögskolan, S och HT. Frågan är vad de vill göra åt det?

För att vidta åtgärder krävs idéer om orsakerna. Handlar det om att vi har mindre resurser och därför klarar oss sämre? Ska vi helt enkelt skylla på sämre yttre betingelser? Kanske har resurser till HT och S dränerats, delvis på grund av naturvetenskapliga satsningar på bland annat ESS och MAX IV? Jag är tveksam eftersom det nog mest skulle märkas på att vi får in färre ansökningar. Men det får vi inte. Istället är det det relativa utfallet som är sämre än på andra håll. Det tyder på att problemen snarare ligger inom fakulteterna. Om vi tittar på skillnaderna i Lund jämfört med på andra håll så kan man konstatera att det finns en del att gå på. Det första gäller fördelningen av grundutbildningsresurser. I Lund får varje fakultet prisbeloppet som kommer från staten. Ingen omräkning görs för att fördelningen ska bli jämnare mellan olika ämnesområden. De stora förlorarna är förstås J, E, S och HT. Jag vet inte hur det går till i Stockholm, Göteborg, Umeå och Linné. Däremot vet jag att man i Uppsala gör en omfördelning på samma sätt som man tidigare gjorde i Lund, för ungefär tio år sedan. Nu handlar detta om grundutbildningsresurser och det ska ju egentligen inte påverka möjligheterna för forskningsansökningar från J, E, S och HT. Men samtidigt är det inte omöjligt att en del av grundutbildningen också spiller över på möjligheterna till forskningsansökningar.

En annan skillnad mellan Lund och Uppsala och även Göteborg tror jag är hur man hanterat befordringsreformen. I Uppsala fick befordrade professorer sämre villkor än rekryterade medan man i Lund på de fakulteter jag känner till likställde de två kategorierna. Idag ser vi resultatet på HT, att man har ett befordringsstopp som innebär att skickliga lektorer söker sig ifrån får fakultet.

En sista skillnad som jag bara gissar är den stora internrekryteringen vid Lunds universitet. Jag visade i mitt förra blogginlägg att internrekryteringen till lärare vid LUX förutom CTR var betydligt större än genomsnittet i Sverige. Jag tror också att man på goda grunder kan anta att internrekryteringen är större i Lund generellt än i alla fall på några av de andra lärosätena i Uppsala, Göteborg, Stockholm, Umeå och Växjö. Förmodligen större här än på alla övriga, i alla fall på HT-området.

Min gissning är att Lund klarar sig mycket sämre än de andra större svenska universiteten i konkurrensen om forskningsmedel för humaniora och samhällsvetenskap på VR i år därför att vi får för låg tilldelning av universitetsgemensamma undervisningsmedel i och med att prislapparna inte räknas om på universitetet; att vi har spridit forskningsresurserna på för många händer när vi implementerat befordringsreformen och att vi har för stor internrekrytering till lärartjänster. Dessa mina gissningar bygger bara på indicier, en del starkare än andra. Här finns alltså stort utrymme för korrigeringen och andra bättre förslag. Det viktiga är dock att få igång en diskussion och att fakultetsledningarna gör något, något som märks.