De senaste veckorna har de årliga beskeden kommit från humanioras och samhällsvetenskapernas stora anslagsgivare, Riksbankens jubileumsfond och Vetenskapsrådet. Visst kan humanister och samhällsvetare inriktade mot sociala frågor, miljöfrågor eller innovation också få pengar från finansiärer som FORTE, Formas eller Mistra samt Vinnova där konkurrensen inte är lika stark. Ytterligare specialintressen kan också få medel från exempelvis Beredskapsmyndigheten eller Energimyndigheten. Ja till och med Akademiska Hus har beviljat forskningsprojekt, eller beviljat och beviljat. De har gett pengar till forskning som de bedömt som relevant för den egna verksamheten utan att utlysningsförfarande, vilket naturligtvis är djupt problematiskt eftersom de finansieras med overhead som per definition inte får gå till forskning eller undervisning. Men jag skulle vilja påstå att urvalsprocesserna mer allmänt är betydligt mindre rigorösa på många andra håll än vad det gäller Vetenskapsrådet och Riksbankens jubileumsfond. Akademiska Hus är inte de enda som delar ut betydande belopp till forskare utan öppna utlysningar. Men det är en annan historia.
Vad jag egentligen ville skriva om här är reaktionerna på anslagsbesluten. För vi blir alla glada när någon i vår närhet får anslag. Vi firar med tårta och kaffe och ibland även starkare saker som bubbel. Prefekter och dekaner facebookar och twittrar glatt om framgångar i den egna organisationen. Flocken av kommunikatörer på alla nivåer, institutions-, fakultets- och universitetsledning, har bråda dagar med att skriva snärtiga texter om de mer eller mindre relevanta projekt som fått anslag.
Det är då jag försöker att lugna mig och mellan ryggdunkarna till de framgångsrika också säga något uppmuntrande till de som fått avslag. För trots allt beror våra framgångar inte bara på att det finns projektansökningar som beviljas, utan också på att de som skriver ansökningar som får avslag inte ger upp utan kommer igen och skriver nya bättre ansökningar nästa gång. Faktiskt är detta kanske ännu viktigare med tanke på alla dem som givit upp och inte längre försöker.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Bra inställning, bra att du uppmuntrar de som faktiskt skriver bra ansökningar och ändå inte får anslag beviljade (i omgångar där beviljandegraden ibland är under 10 procent). Deras uthållighet är viktig.
SvaraRadera