Inlägget nyss om ledning och förtroende på en institution går att generalisera. Jag har länge retat mig på alla medel som ska sökas internt på universitet och högskolor. Det är ett mycket ineffektivt sätt att fördela medel om man skulle räkna igenom all tid som går åt för att söka och fördela medlen. Men än värre är att det i grunden handlar om dåligt akademiskt ledarskap. För en ledning i en organisation måste våga ta ansvar, inte gömma sig bakom värdering av ansökningar som ibland till och med värderats av externa reviewers.
I många fall handlar det om att ledningar inte vet vad som finns i organisationen. Men det är inte heller ett hållbart argument. Är man osäker får man väl ta reda på vad som finns, vad som är bra och vad som är mindre bra, vad som bär sig och vad som måste hjälpas eller överges. Detta är ledningens ansvar och det är ett svaghetstecken eller tecken på oansvar om man hela tiden utlyser olika medel som skall sökas i konkurrens. Det vore helt otänkbart inom ett företag eller andra typer av myndigheter och organisationer. Där måste ledningar ta sitt ansvar på gott och ont, liksom känna till den verksamhet de leder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar