De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

onsdag 5 april 2017

MAX IV-rapport

Som synes står nu MAX IV sedan en tillbaka i det närmaste klar. Trots alla ljusblåa löften om att detta var en anläggning som var oumbärlig för regionalt och nationellt svenskt näringsliv har ännu inget enda rör finansierats av något företag. Samtliga 14 strålrör har finansierats av någon stiftelse, läs Wallenberg, av något universitet, läs LundsChalmers, Göteborgs universitet, Karlstads universitet, Karolinska Institutet, KTH, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Stockholms universitet, SLU, Umeå universitet och Uppsala universitet, eller av andra statliga anslag, läs från Vetenskapsrådet. Sedan finns också strålrör som finansierats av andra länder, läs Finland-Estland och Danmark.

Längst har man kommit i NanoMAX, det röret som sticker ut norrut utanför själva lagringsringsbyggnanden. Men i flera av de övriga rören har man problem. Man kan inte börja med att prova strålen i rören och vid experimenten trots att allt är klart för att börja köra. Det handlar om att man har fått problem med det som kallas "Front Ends", de delar som kopplar strålrören med lagringsringen. Några av Front Ends levereras utifrån (Hitachi enligt uppgift) och de fungerar bra. Men de som byggts i huset (tja detta är väl relativt) läcker så att det är svårt att hålla det vakuum som krävs i dessa sammanhang. Det ska handla om att limmet som används för att klistra ihop Front Ends inte håller så bra när det blir varmare. Här alltså ett problem som just nu sinkar utprovningen av vissa av strålrören, men inte alla.

Ett annat problem som också kommer att behöva lösas så småningom är den om hur man ska kunna hantera alla data som skapas i anläggningen. Eller att hantera data är egentligen inga problem, det handlar om data i storleksordningen 1000-tals TeraByte om jag förstått saken rätt. Problemet är istället hur man ska kunna skicka all data till användaren inom en rimlig tid. För den som gjort ett experiment vill ju ofta kunna arbeta med experimentdata vid sin heminstitution och frågan är alltså hur kapaciteten i nätet ska kunna räcka till så att data kan skickas dit det ska utan att sinka annan datatrafik eller utan att det tar för lång tid.

Allt detta är ju förstås mycket intressant. Frågan är bara varför detta inte rapporteras i alla de kanaler som för bara ett halvår sedan var fulla med entusiastiska invigningsreportage.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar