KTHB i Curie

Ibland går det undan i forskarvärlden, så undan att inte ens vetenskapskommunikatörerna hänger med. I senaste numret av Vetenskapsrådets elektroniska nyhetsblad och tidning Curie finns en artikel om journal impact factor. Toppillustrationen är ett fotografi av KTH:s bibliotek. Lite malplacé kanske, men OK då eftersom KTH har skapat en egen rankning av tidskrifter efter en fältnormerad journal impact factor, något som omsorgsfullt rapporteras i artikeln.

KTH:s bibliotek före 23 september som det ser ut i Curie.

Det är bara ett problem. Bilden föreställer inte KTH:s bibliotek som det ser ut idag. För bara en vecka sedan invigdes KTH:s biblioteks nya läsesal där alla böcker och bokhyllor omsorgsfullt slängts ut för att istället ge plats åt fler läsplatser och cafébord.

KTH:s bibliotek efter 23 september som det ser ut i dag.

Omvandlingen av våra bibliotek i digitaliseringens tidsålder är förstås välkänd och noga beforskad i biblioteksvetarkretsar och andra sammanhang. I Malmö omstöptes som bekant det centrala folkbiblioteket under devisen "Ut med böckerna. In med författarna." Vad man gjort på KTH är att ta samma steg, fast i forskarbiblioteksvärlden.

Men tilltaget är inte okontroversiellt på något sätt. Exempelvis påpekas det ofta och helt riktigt att traditionella bibliotek med sina uppställningar av pappersböcker och -tidskrifter är organiserade på ett sådant sätt att de skapar möjligheter till fynd och ny inspiration för den forskare som låter blicken löpa över bokryggarna i en hylla eller över innehållsförteckningen av tidskrift. Jag har själv många gånger på just KTH:s bibliotek hittat oväntade forskningsuppslag genom att bara vara där bland böckerna. Aldrig har jag på samma sätt stött på intressanta texter när jag letat digitaliserade artiklar i en databas eftersom de med större precision leder en direkt till det man är på jakt efter.

Men för vissa forskargrupper, kanske i synnerhet på ställen som KTH, används inte längre böcker och papperstidskrifter som förr. När ingen längre kommer till biblioteket för att ta del av forskningsresultat måste det ges en ny funktion. Och eftersom fantasin är begränsad även bland beslutsfattare på KTH blir columbi ägg som ska lösa problemet med de tomma biblioteket.... ytterligare en cafémiljö.

Eller helt rättvis är kanske inte beskrivningen i ärlighetens namn. För en mycket stor fördel med studieplatser och cafébord framför bokhyllor och böcker är att de mycket lättare kan möbleras om efter behov eller flyttas ut om Svenskt näringsliv eller någon annan betalande organisation ska smörjas. Det var enligt rektors beslut den egentliga huvudtanken med bibliotekets nya utformning, att den större hallen skulle vara "mer tillgänglig för större event". Men mellan dessa jippon liknar alltså biblioteket trots allt mest ett café.

Personligen kan jag gott förstå att det känns angeläget att omskapa så stora och fina rum som våra forskarbibliotek när det blir uppenbart att besökstalen faller i kölvattnet av digitaliseringen av böcker och tidskrifter. Nu tror jag i och för sig att det är långt kvar tills något liknande händer UB i Lund eftersom det här finns mängder med material som aldrig kommer att digitaliseras och som forskare och studenter faktiskt använder. Det enda jag hoppas är att man, när det händer om det händer, visar prov på mer fantasi och nytänkande än vad de lyckats uppbåda på KTH för att bibehålla attraktionskraften hos forskarbiblioteket. Biblioteket är för viktigt för att degraderas till ett studentcafé bland alla andra.

P.S. Tillägg från 6 november då jag hunnit vara i Stockholm och besökt nya KTHB där jag också tagit ett foto. Så här ser det ut.