De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

måndag 5 september 2016

Lundagård om fördelning av grundutbildningsmedel

Jag brukar uppskatta Lundagårds olika reportage. Men när jag läser senaste numret, nr 5 i år, blir jag lite betänksam. En artikel om fördelning av grundutbildningsresurserna mellan fakulteter och ämnen (s. 12-15 och som inte lagts upp på nätet än vad jag kan se) beskriver att vissa undervisningsämnen som bekant har mycket lägre peng än andra. I artikeln är huvudargumentationen att grundutbildningsanslagen är så mycket lägre än forskningsanslagen och att en omfördelning mellan dem vore bra, antingen av regeringen eller genom att lärosätena får möjlighet att själva omfördela om de fick ett anslag istället för två.

Tanken att Lunds universitet skulle omfördela medlen som kommer från statsmakten för grundutbildningsuppdraget på samma sätt som man gör i Uppsala berörs också kortfattat. Lundagård konstaterar att vi i Lund också omfördelade grundutbildningsanslaget fram till 2010, men efter det strikt fördelar medlen efter studentpengens storlek. Tanken att åter börja omfördela påstås "kräva att universitetsstyrelsen och alla fakulteter enas." Påståendet följs upp med ett citat av vår planeringschef Tim E. som också menar att "fakulteterna bör vara överens." Därmed verkar den tanken falla.

För det första är det fel att en omfördelning kräver att alla i universitetsstyrelsen och alla fakulteter är överens. Det krävs "bara" att en majoritet av universitetsstyrelsen är för ett beslut om omfördelning. Sedan kan jag hålla med om att det förstås vore bra om alla kunde vara överens, men om det inte går och om studentkåren verkligen anser att det är ett problem att vissa ämnen är gravt underfinansierade så borde kåren själva börja driva frågan i styrelsen. Det duger inte att peka finger på andra, som att regeringen inte är villiga at höja grundutbildningsanslaget eller omfördela från forskningsanslaget eller åtminstone ge universiteten den möjligheten. Studentkåren borde bedriva politik där de kan och det är i universitetsstyrelsen där de har hela tre representanter. Genom att diskutera och argumentera med andra tror jag säkert att så skickliga företrädare ska kunna göra något. Det är i alla fall det som Lundagård borde kräva av den egna organisationens representanter.

Sedan blir inte saken bättre av att alla tre styrelserepresentanter för LUS är män.... Liksom förresten att Lundagårds redaktion till två tredjedelar tycks bestå av män. Kanske är det där skon klämmer. Här finns uppenbarligen en del att göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar