Almedalen

Intressant reportage i senaste LUM om Lunds universitets närvaro i Almedalen. Rubriken "Almedalen betalar sig" lämnar visserligen inte plats för några egna ifrågasättandet. Inte ens ett frågetecken följer ju det tvärsäkra rubrikyttrandet. I artikeln får vi veta att universitetet centralt lägger ungefär 420.000 kronor på närvaron i Almedalen, i alla fall om budgeten håller. Till det kommer allt som olika institutioner och fakulteter lägger på resor, boende och annat för sina anställda. Ingen vet vad notan slutar på som helhet för Lunds universitet, men i artikeln nämns 800.000 kronor som en uppskattning. Det gör i så fall Lund till det universitet som lägger näst mest resurser på närvaro i Almedalen, slaget endast av Stockholms.

Nu kan man väl tycka att detta är småpotatis, särskilt med tanke på att samtliga närvarande vittnar om att detta säkert betalar sig. Här syns självklart rektor och prorektor på bild i ett famntag som ser riktigt äkta ut. De verkar gilla varandra och annars så lyckas de ändå förmedla det på bild. I övrigt är det röster från ESS, Centrum för mellanösternstudier, Internationella miljöinstitutet samt dekaner och förvaltningschefer. Jag vet nu inte hur representativt detta är, men känslan blir att det är de redan mest kända lundamiljöerna som bjudits in för att visa upp sig. Ibland kunde det kännas fräscht om de som sätter ihop dessa program försökte sig på lite nytänkande kring vilka problemområden och människor som kunde vara intressant att få med i mer offentliga sammanhang. Men här tycks inga krav på innovationer gälla. Allt rullar på i samma gamla hjulspår.

Och även om 800.000 kronor inte är så mycket pengar i det stora hela kan summan jämföras med det som Lunds universitet lägger på anordnandet av vetenskapliga konferenser inom ramen för 350-årsjubileet (LU350). Budgeten för LU350 är som bekant hyfsat väl tilltagen med förhoppningen att utåtriktade aktiviteter kan leda till donationer. Här är som vanligt Karolinska institutet förebilden som vid sitt jubileum för några år sedan lyckades samla in ohemult med pengar för verksamheten. Det mesta av pengarna inom LU350 går till olika kringaktiviteter. En miljon kronor går dock till organiserandet av fyra vetenskapliga konferenser som ligger utspridda under 2017 och bildar kärnor i fyra temaveckor. Detta är det som läggs på universitetets kärnverksamhet inom ramen för LU350, sammanlagt en miljon kronor. Bara lite mer än det som universitetet lägger på närvaro i Almedalen under sommaren 2016.

Det blir lite skevt här. Summor som går till kringaktiviteter för att synas och höras är i samma storleksordning som de som går till den vetenskapliga verksamheten under jubileet. Det är sant att 800.000 kronor inte är så mycket i det stora hela. Men när man betänker på vad universitetet sedan lägger på kärnverksamhet i andra sammanhang så framstår summan ändå som relativt hög. Jag skulle vilja påstå att den är för hög.

För jag är inte lika säker som alla andra som kommer till tals i LUM att "Almedalen betalar sig". Vad som behövs är förstås en ordentlig utvärdering av effekterna av Almedalsnärvaron. För om vi utvärderar forskning och undervisning noggrant och regelbundet, varför kan inte också denna typ av OH-finansierade insatser nagelfaras i efterhand för att se om medelsanvändningen var klok? Ett problem i sammanhanget är förstås att det saknas uttalade mål och syften med vår närvaro i Almedalen, andra än att synas och höras där den politiska och mediala eliten befinner sig. Med tanke på alla resurser och all energi som läggs på vår strategiska plan borde det väl vara en smal sak att formulera djärva, men realistiska mål som kan mätas när det gäller LU i Almedalen. I så fall kunde dessa så småningom utvärderas och vi skulle få mer på fötterna när vi hävdar att det betalar sig.

För sanningen är ju att rubriken "Almedalen betalar sig" uttalar en from förhoppning mer än ett empiriskt belagt faktum. Men ett universitet som bekänner sig till vetenskaplig kunskapsuppbyggnad och sanningsanspråk borde föregå med gott exempel och göra vad som är möjligt för att hålla sig till det som är belagt. Inte formulera grundlösa påståenden om aldrig så små frågor.