Strategiarbetet

Som bekant går arbetet vidare med att formulera en ny strategi för vårt universitet för åren 2017-2026. Jag har kommenterat arbetet mer allmänt i två poster 25 oktober 2015. Och nu är det dags igen. För envisa rapporter från lite olika håll gör gällande att det börjar bränna till i nyckelfrågan de kommande åren. Ska universitetet föra över ytterligare interna forskningsmedel till områden som utnyttjar MAX IV och ESS? Flera hundra miljoner kronor har nämnts, oklart om det gäller per år eller som ett engångsbelopp. Att frågan skulle komma upp är förstås väntat. Vad man kan beklaga är att den inte har avgjorts för länge sedan.

En del tycker att vi måste göra det om vi ska få ut potentialen i dessa anläggningar. De som inte håller med hävdar att de redan kostat universitetet alldeles för mycket (enligt vad jag kunnat få fram 600 miljoner kronor för bygget av ESS och 700 miljoner för MAX IV) och att det är orimligt att resten av universitetet ska brandskattas ytterligare. Inte minst med tanke på att det även förekommit uppgifter om att universitetet ska betala hyra om ungefär 100 miljoner kronor per år när MAX IV står klart.

I Lunds universitets underlag till regeringens forskningsproposition från november 2015 kan man läsa att Lunds universitet har skrivit ett avtal med Vetenskapsrådet (VR) om driften av MAX IV som innebär att universitetet betalar 47 miljoner kronor 2015 och 52 miljoner per år 2016-2019 (utöver hyreskostnaderna förmodar jag). Hur det ser ut efter det är oklart, men Lunds universitet vill att regeringen står för kalaset genom att öka anslaget till VR med 50 miljoner och till universitetet med 52 miljoner per år, medel som alltså ska gå till driften av MAX IV. Om förslaget faller, och det är nog det mest troliga just nu med tanke på flyktingkostnader och andra besparingar på högskolan, kan jag inte förstå annat än att universitetet självt får stå för driften om drygt hundra miljoner kronor per år.

I sitt inspel till forskningspropositionen konstaterar Lunds universitet att universitetet tar en stor del av kostnaden för MAX IV, men också en stor del av risken. Mot den bakgrunden vill man få till en nationell plan för hur ekonomiska risker eller kostnadsstegringar ska kunna hanteras. Idag står Lunds universitet alltså helt ensamt om MAX IV visar sig bli dyrare att köra än vad som är tänkt. Universitetsledningen konstaterar att "Lärosätenas avsevärda medfinansiering av forskningsinfrastruktur av nationellt intresse är bekymmersam." (s. 6) Här är bedömningen att för Lunds universitet som redan finansierar MAX IV och ESS med mellan 100 och 130 miljoner kronor per år så är läget extra bekymmersamt. Om jag förstår saken rätt är risken att Lunds universitet från och med 2020 kan stå med hyreskostnader och driftskostnader för MAX IV om minst 200 miljoner kronor per år. Mer om kalkylerna skulle visa sig vara i underkant.

För mig verkar det vara hål i huvudet att i dagsläget,  innan vi ens vet vad det kommer att kosta oss om bara fyra år, börja diskutera ytterligare omdispositioner av medel internt till forskning som har med MAX IV och ESS att göra. Det ger inte ett ansvarsfullt intryck för att uttrycka sig försiktigt. För byggdes inte dessa anläggningar med hänvisning till att de skulle ge Lunds universitet konkurrensfördelar? Visst var det så. Men om det krävs ytterligare hundratals miljoner för att kunna göra dessa påstådda konkurrensfördelar till riktiga konkurrensfördelar så är de ju snarare konkurrensnackdelar vi har att göra med.

Ända sedan den första strategin presenterades 1995 har universitetet påpekat att dess fördel är dess bredd. Ytterst gäller nog frågan om ytterligare medel till forskning med relevans för ESS och MAX IV om Lunds universitet också i fortsättningen ska vara ett brett universitet, ett fullskaligt universitet som det heter i underlaget till forskningspropositionen. För jag tror inte att det är möjligt att upprätthålla bilden av ett brett universitet samtidigt som det satsas ytterligare hundratals miljoner av de gemensamma medlen på materialforskning utan att frågan om driftskostnaderna är löst. Att påstå något sådant vore inte hederligt.

Lösningen på problemet är lika enkel som självklar. Låt de fakulteter som driver MAX IV (i första hand naturvetare, ingenjörer och medicinare) stå för forskningssatsningarna som görs med hänvisning till anläggningen. Håll sedan oss andra utanför. Skulle någon arkeolog eller konstvetare vilja undersöka ett bronssmycke eller en förfalskning är det väl inte värre än att de får betala för det som vilket extern användare som helst.