Star Stable

Det är ju ingen nyhet att akademiska framgångar till stor del hänger också på nätverkande vid sidan av publicerandet och citerandet. Eller snarare att kommunikation och publikation är så intimt förknippade med varandra att de knappast kan skiljas åt. Ändå kan jag inte låta bli att känna olustkänslor de få gånger jag loggar in på ResearchGate. Det är såvitt jag kan bedöma den akademiska sajt som har drivit kommunikation och nätverkande längst av alla.

På ResearchGate får man poäng som räknas fram på grundval av publikationer, citeringar, nedladdningar, profilbesök, men också hur många frågor man fått och hur många man besvarat. Det är så enkelt som att aktiviteter på sajten belönas. På det sättet liknar ResearchGate väldigt mycket den typ av plattsformsbaserade dataspel mina barn ägnar sig åt. Dottern spelar Star Stable. Ett spel i en värld av vänner och hästar där man samlar poäng och pengar genom att ha vänner och lösa uppgifter. Pengarna kan man sedan köpa hästar för.

Även om jag inser att akademiska framgångar bygger på nätverkande tycker jag det är synd att det görs till en dygd. Det vore bättre om plattformen belönade positiva recensioner av kolleger som verkligen läst det som recenseras. På så sätt skulle den främja vetenskaplig verksamhet som den borde fungera snarare än som den fungerar i praktiken.

ResearchGate utnyttjar tekniken med sociala plattformar för att bekräfta och förstärka våra sätt att skapa akademisk framgång snarare än för att förändra dem till det bättre. Det tycker jag är synd. Då gillar jag Academia.edu mer. Det är en konkurrerande sajt som är mer innehålls- och resultatinriktat. Här finns visserligen också "analytics", men man slipper i alla fall poäng och en indikation om hur man står sig i jämförelse med andra på sajten. Den liknar helt enkelt mer akademisk verksamhet som jag tycker att den borde vara.