Vi hade för en tid sedan arbetsplatsmöte på institutionen med avtackning av en kollega som går i pension. På en senare punkt diskuterade vad vi ska göra med överskottet som genererats under 2011. Förslaget från prefekten var att kostnadsställen skulle kunna söka medel för olika satsningar som styrelsen skulle ta ställning till. Jag opponerade mig och tyckte att detta var ineffektivt med tanke på all tid som skulle gå åt till att skriva ansökningar och sedan läsa och bedöma dem. Det skulle mellan pekfinger och tumme handla om 100000 kr för att fördela 900000 kr. Mitt förslag var att institutionsstyrelsen skulle avgöra vad vi skulle göra med överskottet... jag själv har just gått in i styrelsen, det hör absolut till saken.
Här tyckte den redan avtackade kollegan att det vore bra om vi följde ledningens förslag och sökte medel. Jag frågade henne då om hon inte hade nog med förtroende för ledningen för att låta dem (vi) avgöra. Hennes svar var att det tyckte hon inte. Det skulle jag ha respekt för om det inte var för det att hon själv under en rad år suttit i institutionsstyrelsen. Alltså har vi här är en avgående styrelseledamot som inte själv har förtroende för nya ledningen för att låta dem (oss) avgöra hur vi ska fördela medlen. Suck, vad gör man?
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar