Tycker att det finns en enorm obalans i vår universitets- och högskolevärld. Forskningsinriktningar går det att göra strategiska satsningar på. Den högskola eller det universitet som bygger upp något bra kan räkna med att detta belönas med forskningsmedel på alla tänkbara nivåer från en mängd olika källor, europeiska, nationella och privata. På detta fält lönar det sig i alla fall ibland att satsa.
Men undervisning... här finns ingenting i termer av incitament. Det universitet eller högskola som till äventyrs vill bygga upp utbildning på ett område kan i bästa fall räkna med lite utmärkelser och godkänt i en HSV-utvärdering. Pengar, annat än växelmynt, finns inte. Takbeloppet härskar på detta område och ingen utanför universitet är villiga att satsa på excellens. Denna obalans i systemet cementerar universitetsanställdas ständiga prioritering av forskning framför undervisning oavsett vad olika instanser tycker om det.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar