I senaste numret av LUM finns mycket intressant, bland annat en intervju med universitetets planeringschef som säger många kloka och tänkvärda saker. Jag fastnade för två uttalanden om grundutbildningsresurserna. För det första: "Smärtgränsen är nådd. Regeringens uppdrag – att vi ska erbjuda högkvalitativ utbildning till alla studenter – matchas inte av resurserna". Och för det andra: "Att spara in på stödet till kärnverksamheten tror jag är helt fel väg att gå".
Här är förstås den självklara följdfrågan som LUM:s intervjuare aldrig ställer: "Hur gör vi då om grundutbildningsanslaget inte ökar?" Frågan är imminent eftersom OH-uttaget enligt samma artkel kommer att höjas på central nivå, så att stödet till grundutbildningsverksamheten sjunker under den av planeringschefen definierade smärtgränsen om inte universitetet får mer pengar från staten. Dessutom tycks det blir ökade kostnader för utvärderingen av grundutbildningen nu när universiteten ska sköta det själva. Ett förslag om hur det ska gå till är ute på remiss och det är så ambitiöst att det verkar som om vi behöver anställa en helt ny utvärderare på vår lilla fakultet. Om smärtgränsen är nådd för grundutbildningen samtidigt som det är fel att spara in på stödet till kärnverksamheten, hur ser planeringen då ut när det gäller grundutbildningsresurserna? LUM och planeringschefen blir oss tyvärr svaret skyldiga.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar