Strategiska planen

I mitten av december förra året beslutade så till slut universitetsstyrelsen om den nya strategiska planen som gäller 2017-2026. Med tanke på alla rektorsseminarier, möten och diskussioner som planen orsakat under de senaste åren måste jag säga att den blivit något av en besvikelse. I alla fall när det gäller djärvhet och dådkraft. Istället är den tämligen urvattnad och till intet, eller mycket litet, förpliktigande.

Framför allt är den kort. Räknar man bort förord och värdegrund, som ju strängt taget knappast har särskilt mycket med strategier att göra. så återstår där kanske 3 sidor fyllda med prioriterade områden. Det är bara det att de områden som nämns redan är prioriterade. Den strategiska planen handlar alltså inte så mycket om att peka ut något för de kommande åren som att peka ut det som vi redan gör idag och förväntas fortsätta göra. Det som jag klagade på när det gällde den förra planen går lika bra att upprepa i denna nya. Inte något av det som jag diskuterade som tankar för arbetet med denna plan verkar ha lämnat avtryck.

En enda sak sörjer jag. Att den mycket goda och för en gångs skull konkreta och lätt mätbara målet som var uppe under strategiarbetet försvann, att Lunds universitet skulle sträva efter enhetlig OH på hela universitetet. Det är en sak som jag hoppas rektor inte ger upp utan istället intensifierar arbetet med. Det skulle säkert få en hel del positiva konsekvenser för hela universitetet som exempelvis bättre möjligheter till samarbete mellan institutioner och fakulteter samt en starkare gemensam universitetsidentitet. För trots alla mål och prioriteringar när det gäller universitetets samverkan och samarbete med andra aktörer så nämns inte ett ord om samarbete och samverkan inom universitetet... Något som jag faktiskt tror är en strategisk förutsättning för att fortsätta och utveckla samarbetet utanför universitetet.

Men kanske ska jag inte vara besviken. Kanske ska jag som en kollega sa vara glad för att strategiska planen inte innehåller några utfästelser. Ibland är de bästa strategiska planerna de som lämnar fältet fritt och inte låser in verksamheten i massa löften. Särskilt gäller det förstås strategiska planer som är tänkta att gälla under ganska lång tid. Möjligen ska utfallet av strategiarbetet denna gång läsas som att universitetsledningen vann kampen mot universitetsstyrelsen. Att ledningen lyckades tona ner och få bort de mest sangvinistiska infallen om omfördelningar och satsningar just för att få möjligheten att få kunna fortsätta treva sig fram i en mycket föränderlig omvärld. I så fall är det bara synd om alla de som lagt ner timmar, dagar och månader på att diskutera och formulera fram denna strategiska plan. För med tanke på hur det blev hade den nya strategiska planen nog inte behövt ta alla de resurser och all den tid i anspråk som gjorde.