Hur skulle du göra?

Tänk dig att universitetet du arbetar på firar ett stort jubileum. Tänk dig att en av de saker som görs med anledning av jubileet är att en stor och fin populärhistorisk festskrift produceras som heter något i stil med Lunds universitet under 350 år. Tänk dig att boken blir jättebra. Stor, tjock och tung med text och bilder tryckta på tjockt fint papper. Här finns många bilder på medarbetare över hela universitetet och framför allt fina historiska nedslag, välskrivna och med fina bilder.

Tänk dig nu att du tycker att du arbetat hårt och varit framgångsrik, att du länge varit en resurs för universitetet. Du kanske till och med ser dig som en av universitetets frontfigurer. Om det nu var så och du börjar bläddra i den fina boken och upptäcker att här finna massor av sedan länge döda och en del ännu levande professorer med på bild. Längst bak i boken finns till och med fakultetsvisa listor med historiska forskare som fakulteterna ansett har varit av särskild betydelse för verksamheten. Dock har en del fakulteter dragit ett streck i listan och helt undvikit att ta med levande medarbetare för att undvika ledsna miner om någon till äventyrs skulle känna sig förbigången.

Tänk nu att du trots att du tycker att du gjort mycket stora insatser för universitetet som jubilerar, att du trots detta inte finns med någonstans i den stora fina jubileumsboken. Hur skulle du göra då?
1) Slå igen boken och tänker att jaha, något annat var förstås inte att vänta.
2) Bli uppriktigt ledsen och deprimerad.
3) Skämmas för att du inte fått den uppmärksamhet som du tycker att andra har fått som kanske inte ens gjort lika mycket som du för universitetet.
4) Tänka att nej nu... och skriva en egen bok som framhåller alla dina insatser för universitetet i fråga.
5) Bli fly förbannad och kontakta de som står bakom boken och säga vad du tycker om att du utelämnats.

Själv tror jag att jag reagerat enligt 1) eller kanske 2). Det minst sannolika är väl ändå 5). Men nu visar det sig att det faktiskt finns fler än en person på vårt universitet som reagerat enligt just 5) när de upptäckt att de inte finns med i den stora fina populärhistoriska jubileumsboken. Intressant tycker jag att vi människor kan reagera så olika på en och samma situation. Ännu intressantare att det finns människor som faktiskt har en sådan självsyn att de inte drar sig för att beklaga sig för de stackare som haft det omöjliga uppdraget att ställa samman en jubileumsbok väl medvetna om att de inte kan nämna precis varenda nu levande kotte som bidragit till universitetets framgångar. Intressantast av allt är att dessa som hört av sig säkert är uteslutande män.