De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

tisdag 29 mars 2016

ESFRI

European Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI) är en europeisk organisation som regelbundet formulerar en så kallad roadmap för stora europeiska forskningsinfrastrukturer. Det handlar om att prioritera olika europeiska samarbetsprojekt för att skapa stora och dyra forskningsanläggningar som inte kan finansieras av enskilda länder. Självklart är också Europakommissionen en viktig samarbetspartner i dessa fall.

ESS var med på den allra första roadmap som ESFRI formulerade för drygt tio år sedan och har sedan dess varit ett högprioriterat projekt. Faktiskt kan ESFRI sägas ha räddat ESS när det hängde på repen efter det att tyskarna dragit sig ur samarbetet mot slutet av 2002. Men det är en annan historia.

För snart tre veckor sedan kom ESFRI med en ny roadmap för 2016 och självklart var ESS med. En nyhet i år är att ESFRI gör en uppdelning mellan projekt, alltså forskningsinfrastrukturer på planeringsstadiet som ännu inte är finansierade, och landmarks som är forskningsinfrastrukturer som är finansierade och som håller på att realiseras. ESS är en landmark.

Det som är intressant är dock att de geografiska tyngdpunkterna som utkristalliseras i den senaste ESFRI roadmap. Av samtliga landmarks är de dyraste ESS om 1890 miljoner euro, XFEL i Hamburg om 1490 miljoner euro, Jules Horowitz reaktor i Cadarache i södra Frankrike om 1000 miljoner euro där också den interkontinentala fusionsanläggningen ITER är under uppbyggnad för bra mycket mer pengar än så och Extremely Large Telescope som byggs i Chile för 1000 miljoner euro.  Nästa landmark på listan över de dyraste är i storleksordningen 500 miljoner euro och alltså betydligt billigare än dessa fyra bjässar.

Vad säger nu detta? Jo, att det verkar som om två geografiska tyngdpunkter för stora forskningsinfrastrukturer börjar utkristallisera sig i Europa. En i södra Frankrike, i Provence där Cadarache ligger, och en i öresundsområdet med ESS i Lund, XFEL i Hamburg där även lilleputtarna i sammanhanget, MAX IV och DESY bidrar till tyngdpunkten.

Det klart att det ju även finns andra liknande tyngdpunkter, exempelvis Harwell i södra England utanför Oxford där ju neutronkällan ISIS och synkrotronanläggningen Diamond finns eller i Grenoble där ESRF och ILL finns. Till detta kommer självklart CERN som man ju aldrig får glömma i dessa sammanhang. Men om de nya anläggningarna som är under uppbyggnad blir så lyckade som ESFRI och andra intressenter hoppas och lovar så är det inte omöjligt att Europas stora forskningstyngdpunkter om tio till femton år kommer att ligga vid Öresund och i Provence. Den som lever får som vanligt se.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar