AI

Vi är många som är roade av robotutvecklingen. Alltså inte industrirorobotar och NC-maskiner. Vad jag talar om är mekatroniska humanoider, typ C-3P0 i Star Wars. Numera anordnas tävlingar där olika forskarlag får ställa upp med humanoida robotar som bedöms på en skala. Det handlar inte om glada amatörer som bygger nåt av äggkartonger i garaget. Detta är seriösa miljardprojekt, i alla fall hundratals miljoner. Senaste tävlingen organiserades av det amerikanska försvarets utvecklingsenhet DARPA och vanns av en robot från Florida Institute for Human and Machine Cognition. I ett reportage i Time Magazine beskrivs robotens oberäknelighet:

"It's an uncanny presence: it moves more or less like a human being, but then it will have an abrupt full-body spasm, freeze in an unintentionally funny pose and fall over. Its unpredictability makes it dangerous to be around, and the team tends to stay out of its area unless absolutely necessary. "Atlas is very strong." Stephen says. "I wouldn't say it's necessarily a very safe robot to be close to. An arm flung out—you could definitely hurt somebody." The engineers have a long PVC pipe with a boxing glove stuck on the end that they use for poking the robot cautiously, from a safe distance. They also keep handy a device that looks like a flashlight with a big button on the end: a kill switch." (June 8, 2015, p. 28)

Tänk att efter alla forskningsinsatser över hela världen är den här typen av konstruktioner så oberäkneliga att forskningsteamet inte kan gå nära utan att riskera personskada. Man ska förstås inte ge upp för den sakens skull, men kanske är det ändå värt en reflektion över hur svårt det kan vara att förverkliga vissa av våra drömmar. Även tekniska.