Forskningspolitik a la Lajv Sajens

Förrförra veckan kom  regeringskansliet med en pm om innehållet i forsknings- och innovationsproppen. Kommentarerna har sedan dess haglat i behagligt jämna skurar. Ris och ros förstås. Intressantast var nog ändå den lilla panelen i Vetandets värld som sammanträdde om detta. Där fick man lära sig att Life Science inte tillhör de allra starkaste av svenska forskningsområden. Istället är det de klassiska naturvetenskapliga ämnena geologi, fysik, kemi etc. Nu är det förstås fullt rimligt att vi satsar stora forskningssummor på områden som inte är de bästa för att de ska bli bättre. Frågan blir då istället, varför just Life Science?

Här kan man ju fundera en del. En kvalificerad gissning är att statsmakterna anser att Life Science-forskning har de bästa förutsättningarna att skapa tillväxt och jobb. Det är inte omöjligt att det är en korrekt bedömning. Dock måste man fråga sig om de kommersialiserbara forskningsresultaten verkligen kommer att leda till tillväxt i Sverige. Här är jag betydligt mer tveksam. Vi har ju de senaste åren och månaderna sett hur läkemedelsföretag efter läkemedelsföretag flyttar sin forsknings- och pillertrillarverksamhet från Sverige. En massa svensk forskning inom området tror jag knappast förmår vända den trenden. Dessutom satsas det på Life Science i en rad andra länder som redan är bättre på detta forskningsområde än vi svenskar. Personligen tror jag att det hade varit klokare att satsa pengarna på andra områden där Sverige redan är framstående och där den internationella konkurrensen inte är lika mördande. Det kan vara skogsforskning eller förnybar energi.

Men det än intressantare är förstås att forskningspolitiken i och med detta nu helt upphört att vara forskningspolitik och istället blivit innovations- och tillväxtpolitik. Det är nog den enda slutsatsen man kan dra om man väljer att satsa forskningspengarna på de områden där man bedömer att de största möjligheterna till ekonomisk tillväxt ligger istället för de bästa möjligheterna till nya intressanta forskningsresultat.

Men det finns också en annan tolkning, nämligen att det handlar om ett liberalt nätverk som nu landat pengarna till sina egna. Hans Bergström har ju länge vurmat för Life Science, han har minst sagt goda kontakter med liberalerna. Det är nog ingen tillfällighet att DN Debatt i dag publicerar en debattartikel av fyra Life Science-forskare som mer hejigt än vanligt lägger fram en partsinlaga för den egna forskningen och dess förträffliga tillämpningsområden. Alltså förlåt, men vad har den texten med debatt att göra? Det handlar ju om de redan smorda som nu igen får berätta om sin förträfflighet trots att de faktiskt inte är så förträffliga som de själva tror.

Underhållande nog kan jag inte låta bli att kommentera skribenternas dåliga svenska... andra meningen lyder "Om tjugo år kommer troligtvis alla att känna någon som dött in en infektionssjukdom". Hur ska detta förstås? Kommer våra Life scienceare att utveckla en metod för att återuppväcka de döda inom tjugo år? Varför inte använda perfektformer när vårt svenska språk är begåvat med sådana? I alla händelser är förstås horisonten tjugo år till intet förpliktigande eftersom ingen kommer ihåg vad som skrevs idag om två decennier och de inte riskerar att någon galning ställer dem till svars för deras glada framtidsvisioner bara för att få ännu mer forskningsmedel.