Forskningspolitik a la Lajv Sajens

Förrförra veckan kom  regeringskansliet med en pm om innehållet i forsknings- och innovationsproppen. Kommentarerna har sedan dess haglat i behagligt jämna skurar. Ris och ros förstås. Intressantast var nog ändå den lilla panelen i Vetandets värld som sammanträdde om detta. Där fick man lära sig att Life Science inte tillhör de allra starkaste av svenska forskningsområden. Istället är det de klassiska naturvetenskapliga ämnena geologi, fysik, kemi etc. Nu är det förstås fullt rimligt att vi satsar stora forskningssummor på områden som inte är de bästa för att de ska bli bättre. Frågan blir då istället, varför just Life Science?

Här kan man ju fundera en del. En kvalificerad gissning är att statsmakterna anser att Life Science-forskning har de bästa förutsättningarna att skapa tillväxt och jobb. Det är inte omöjligt att det är en korrekt bedömning. Dock måste man fråga sig om de kommersialiserbara forskningsresultaten verkligen kommer att leda till tillväxt i Sverige. Här är jag betydligt mer tveksam. Vi har ju de senaste åren och månaderna sett hur läkemedelsföretag efter läkemedelsföretag flyttar sin forsknings- och pillertrillarverksamhet från Sverige. En massa svensk forskning inom området tror jag knappast förmår vända den trenden. Dessutom satsas det på Life Science i en rad andra länder som redan är bättre på detta forskningsområde än vi svenskar. Personligen tror jag att det hade varit klokare att satsa pengarna på andra områden där Sverige redan är framstående och där den internationella konkurrensen inte är lika mördande. Det kan vara skogsforskning eller förnybar energi.

Men det än intressantare är förstås att forskningspolitiken i och med detta nu helt upphört att vara forskningspolitik och istället blivit innovations- och tillväxtpolitik. Det är nog den enda slutsatsen man kan dra om man väljer att satsa forskningspengarna på de områden där man bedömer att de största möjligheterna till ekonomisk tillväxt ligger istället för de bästa möjligheterna till nya intressanta forskningsresultat.

Men det finns också en annan tolkning, nämligen att det handlar om ett liberalt nätverk som nu landat pengarna till sina egna. Hans Bergström har ju länge vurmat för Life Science, han har minst sagt goda kontakter med liberalerna. Det är nog ingen tillfällighet att DN Debatt i dag publicerar en debattartikel av fyra Life Science-forskare som mer hejigt än vanligt lägger fram en partsinlaga för den egna forskningen och dess förträffliga tillämpningsområden. Alltså förlåt, men vad har den texten med debatt att göra? Det handlar ju om de redan smorda som nu igen får berätta om sin förträfflighet trots att de faktiskt inte är så förträffliga som de själva tror.

Underhållande nog kan jag inte låta bli att kommentera skribenternas dåliga svenska... andra meningen lyder "Om tjugo år kommer troligtvis alla att känna någon som dött in en infektionssjukdom". Hur ska detta förstås? Kommer våra Life scienceare att utveckla en metod för att återuppväcka de döda inom tjugo år? Varför inte använda perfektformer när vårt svenska språk är begåvat med sådana? I alla händelser är förstås horisonten tjugo år till intet förpliktigande eftersom ingen kommer ihåg vad som skrevs idag om två decennier och de inte riskerar att någon galning ställer dem till svars för deras glada framtidsvisioner bara för att få ännu mer forskningsmedel.

Nedlagd cykelreparatör

Tog mig återigen till Malmö på cykel och kunde konstatera att den fantastiska cykelreparatören jag bloggade om 20 juni nu typiskt nog slagit igen. Så går det alltså för dem som satsar på kvalitet i cyeklbranschen.  Eller så har de bara helt enkelt flyttat.

232 miljoner upphittade

Tänka sig att MAX IV är på benen igen. Någon kollade på bankkontot och upptäckte att det fanns mer pengar än vad de trodde för bara en månad sedan när de skickade in ansökan om 232 miljoner kr i tillägg för att rädda projektet. Så rapporterades det i alla fall förra veckan.

Detta är ju i grunden positivt som rektor konstaterar, men också väldigt, väldigt oroväckande. Är det inte dags för fysikerna att sluta leka forskningsorganisatörer och skärpa sig. Om två veckor kan det åter komma nya larmrapporter och rektor vill begränsa myndighetskapitalet. Nej, det är inte bra för något universitet om det finns liten klick som har så här dålig koll samtidigt som deras domän är så stor att den hotar hela universitetet. Jag undrar om det inte är dags för rektor att sluta se det som att det "viktigaste nu är att vi går vidare" (Sydsvenskan, 30 augusti 2012) och istället börja utvärdera MAX IV-organisationen så långt. Det kan visa sig vara guld värt i framtiden.

Lunchdiskussion

Njöt idag av en lunchdiskussion på jobbet om olika malmökrogar. Hade förstås inte hört talas om en enda och kunde inte tillföra någonting. Lika bra det. Kom i alla fall snart fram till att det var ont om ölhallar av tyskt eller tjeckiskt snitt i Malmö. Faktiskt verkar det som om närmaste tjeckiska restaurang och krog, "Gyllene Prag" originellt nog, ligger i Helsingborg. Än värre är att den enligt säker källa verkar ha chanserat efter ägarbyte. Äntligen en nackdel med att bo här nere. Det är långt till närmaste panerade ost. Trösten är att ryktet sprider sig att Rauhrackel öppnat igen.

Löprundan

Min löprunda går förbi reningsdammarna och över Helgeå. Här kan man observera mycket spännande. Förra helgen till exempel sköts det hej vilt, förmodligen på fåglarna. Antar att kommunen eller någon sysslar med att hålla flockarna nere för att minska skadeverkningarna. Men säker kan man aldrig vara. Intressant är också för en gammal stockholmare att följa årstidernas växlingar på fälten. Nu är sedan länge allt slaget och skördat förstås. På andra sidan ån sker också utbyggnad av infrastrukturen. Det anläggs något som nog måste vara en ny parkväg längs ån på den södra stranden, några hundra meter väster om cykel- och gångbron vid St Lars. Och hästarna är fortfarande ute i sin hage.

ESS och MAX IV igen

Nu verkar det som om regeringen kickar in de 100 miljoner som universitetet krävt för att MAX IV ska kunna flyta vidare och därmed verkar krisen för tillfället över. Vi får se hur det går om ett år eller så när det åter fattas pengar. Under tiden verkar också optimismen stiga när det gäller möjligheterna att komma igång med ESS enligt tidtabellen. Enligt ganska säkra uppgifter har man en ny VD på kroken efter Colin Carlisle som avgår med pension, inte dåligt med tanke på att det inte är helt lätt att hitta bra personer som kan tänka sig att flytta till Skåne. Jag tror för tillfället att jag får fel och ESS faktiskt nu kommer igång enligt planerna. Men den som lever får som vanligt se.

Plankad? Eller plankare?

Nu har det äntligen hänt mig också, det otroliga som bara händer andra. Jag skrev i maj en text där jag använde mig av en väldigt speciell metafor som jag inte sett användas någon annanstans. Texten publiceras inom kort i en forskningsantologi med peer-review-förfarande. Just idag fick jag av antologins redaktör en länk till en artikel med exakt samma metafor som förpublicerats för bara fyra dagar sedan på en amerikansk tidskrifts hemsida. Min metafor användes alltså av andra i bara lite annorlunda sammanhang. Hur är det möjligt att två tyskar använde samma metafor som jag nästan samtidigt, känns nästan kusligt. Men framför allt, hur är det möjligt att antologins redaktör snokade upp denna artikel endast fyra dagar efter att den förpublicerats i en tidskrift som jag misstänker han inte läser varenda gång den kommer ut.

Campus Helsingborg

Har hört illvilliga rykten om att de nya hås och håp som gavs till utbildningar som startades i Helsingborg kan komma att frysa inne efter 2015 eller 2016, hur långt fram planeringsförutsättningarna nu sträcker sig. Alltså, bakgrunden var att det är svårt att få hås och håp för nya kurser och utbildningar. Dock gällde att dem som startade i Helsingborg skulle få det eftersom det befrämjade uppbyggnaden av verksamheten där, något som av någon outgrundlig anledning ansågs eftersträvansvärt av universitetsledningen. Framför allt var det väl lärarutbildningar som startades i Helsingborg just för att de behövde lösgöra nya hås och håp.

Men nu glunkas det alltså om att detta inte skulle gälla efter 2015...

Om det skulle visa sig stämma har universitetsledningen för mycket lång tid framöver diskvalificerat olika försöka att styra verksamheten. Om det som sägs är bortglömt efter bara tre år finns ju ingen som helst anledning att lita på de olika infall som omsätts till lockbeten för att vi anställda ska göra än det ena, än det andra som ligger i ledningens intresse. Personligen tror jag att dessa illvilliga rykten är just det och inget annat. Låt oss hoppas det.