NEA

Jag är ledamot i Kärnavfallsrådet och får som sådan ibland delta i möten på OECD:s kärnkraftsorganisation Nuclear Energy Agency, NEA. Det är alltid mycket lärorikt och nu senast var jag med på ett möte på NEA som handlade om hur samhällsvetenskaper och teknikvetenskap ska kunna samverka i frågor som rör kärnkraften.

Mötet inleddes med att den amerikanske generaldirektören för NEA förklarade hur viktiga dessa frågor är. Han kunde inte heller låta bli att nämna att med tanke på klimatkrisen så kommer kärnkraft att spela en roll på ett eller annat sätt än det senaste decenniet. Bakom detta till synes harmlösa yttrande ligger en intressant utveckling på kärnkraftsområdet.

Sedan Fukushima-olyckan 2011 har nämligen antalet nya reaktorer minskat över världen. Idag byggs egentligen ny kärnkraft endast i Kina och Ryssland. På andra håll som i Finland, Storbritannien och USA har reaktorer under konstruktion blivit rejält mycket dyrare och dragit över på tiden med väldigt många år. Skälen är en kombination av höjda säkerhetskrav och försök att bygga nya och potentiellt effektivare reaktortyper som visat sig svårare och mer utmanande än vad man trott.

Mot denna bakgrund har det också blivit allt mer orealistiskt att bygga ny kärnkraft i Sverige utan statssubventioner samtidig som de som finns har allt svårare att konkurrera på elmarknaden eftersom de är gamla och kräver upprustning, inte tack vare skärpta säkerhetskrav. Detta är också skälet till att M och KD lämnat den långsiktiga energiöverenskommelsen med C, L, S och MP som blev klar för bara tre år sedan och som då skulle garantera långsiktigt stabila villkor på energiområdet så att inte förutsättningarna ändrades varje gång vi bytt regering med katastrofala följder som exempelvis på skolområdet.

Det är också mot samma bakgrund som man ska se de allt starkare rösterna för kärnkraft som en lösning på klimatproblemen. Argumentationen går ut på att vind och sol inte kan ersätta kol och att kärnkraft därför behövs som ett koldioxid fritt alternativ. I det sammanhanget kan det vara intressant att försöka jämföra hur mycket koldioxidsläpp som olika energislag ger upphov till. Analyser av detta finns det en del, men allmänt sett är de väldigt osäkra. Mycket grovt kan man kanske ändå säga att kolkraft ger upphov till cirka 1000 gånger och kärnkraft cirka 10 gånger mer koldioxidutsläpp än vind- och solkraft. Men detta är alltså högst osäkert.

Att slutsatsen då blir att satsa miljardbelopp på kärnkraft kan förstås tyckas märkligt. Slutsatsen borde väl vara att satsa beloppen på vind och sol istället? Nej, menar kärnkraftsförespråkare eftersom kärnkraft levererar el oberoende av väderlek och därmed är tillförlitligare. Samtidigt måste man konstatera att kärnkraft i Sverige under det senaste decenniet varit allt annat än en säker elleverantör. Reaktorer stoppas titt som tätt för underhåll och andra problem. Det beror förstås delvis på deras ålder. Men en nybyggd reaktor är inte säkert mer driftsäker hellre, något som de senaste exemplena i USA, Storbritannien och Finland tydligt visar.

När NEA:s generaldirektör hävdar att kärnkraft kommer att spela roll med tanke på klimatkrisen är det alltså ett ganska kontroversiellt uttalande. Vad jag undrade tyst i min bänk var om han verkligen hade sanktion från medlemsstaterna att göra ett sådant yttrande? Finns inte regeringar som faktiskt har en helt annan syn på saken som exempelvis Sveriges? Och vad kan dessa i så fall göra för att påpeka att han inte bör uttala sig som generaldirektör på ett sådant sätt? Förmodligen inte särskilt mycket.

Hans uttalande blir inte sämre av att en amerikansk kollega berättade att generaldirektören för bara fem år sedan tydligt deklarerade i ett amerikanskt organ där både generaldirektören och kollegan ingick att det inte fanns någon klimatkris, att allt bara var ett påhitt. För mig blir det allt tydligare att kärnkraftsanhängare griper efter halmstrån.