Val av fakultetsledning och nämnder

Under hösten pågår val av fakultetsledningar och olika nämnder på fakultetsnivå. Det gäller även HT-fakulteterna. Valberedningen har förstås haft ett stort pussel att lägga. Här måste alla möjliga olika aspekter, förutom de rent kompetensmässiga, vägas in. Är alla delar och institutioner av fakulteten företrädda? Finns här rimliga avvägningar vad gäller kön och karriärsteg? Och så vidare, och så vidare.

Ur dessa aspekter verkar valberedningen ha gjort ett bra jobb. Men en sak slår mig när jag tittade igenom valberedningens förslag inför valproceduren som genomfördes förra veckan. Det är slående få som disputerat utanför Lund. Bland de fyra lärare och två företrädare för övriga anställda som föreslås ingå i fakultetsstyrelsen har samtliga som disputerat gjort det i Lund. Det handlar om fem personer. Den sjätte har inte disputerat alls. Samtliga fyra dekan och prodekaner som föreslås har disputerat i Lund. Samtliga disputerade som föreslås ingå i fakultetsledningen är alltså disputerade i Lund.

Här måste naturligtvis påpekas att alla föreslagna säkert är mycket lämpliga och bra personer. Det finns inget som diskvalificerar en kandidat bara för att hon har disputerat i Lund. Dessutom har några av de som disputerat i Lund varit anställda under kortare eller längre perioder på andra universitet och högskolor. Men jag kan inte heller se att det borde vara en så stor fördel att ha disputerat i Lund att inga andra kan komma ifråga för ledningsuppdrag. Just på denna punkt måste man nog konstatera att valberedningen tyvärr misslyckats med att få pusslet att gå ut.

Och i ärlighetens namn blir det bara lite bättre när man gräver lite längre ned i valberedningens förslag. Bland de sammanlagt nio personer som ingår i forskningsnämnden, forskarutbildningsnämnden och grundutbildningsnämnden som ordinarie ledamöter är fyra disputerade vid andra universitet än det i Lund så här är jämvikten lite bättre. I den allra viktigaste nämnden, lärarförslagsnämnden, är en av tre ordinarie ledamöter disputerad utanför Lund och en av fyra suppleanter. Sammanlagt blir ändå övervikten för disputerade i Lund markant. Och i fakultetsledningen är den alltså total.  Kan det möjligen bero på att av valberedningens fem disputerade ledamöter (en av dem har inte disputerat) har samtliga fem disputerat i Lund? Här är i alla fall ytterligare en aspekt att väga in både för valberedningen nästa gång den skrider till verket och för den ledning som utser valberedningen.

HT sticker ut bland de torra fakulteterna

Jag har i en tidigare post kollat upp hur grundanslag för forskning fördelat sig inom humaniora och samhällsvetenskap på de största universiteten och hur grundanslagen relaterade sig till de totala anslagen inklusive externa medel. Det visade sig då att vi i Lund var relativt skickliga på att attrahera externfinansiering, i alla fall relativt storleken på grundanslagen.

Nu har jag funderat på att försöka göra något liknande när det gäller grundutbildningsanslagen. Här är visar det sig dock vara betydligt svårare att få fram jämförbara siffror mellan universiteten eftersom organisationerna ser lite olika ut och eftersom redovisade helårsstudenter inom olika utbildningsområden inte anger var i organisationen de utbildats.

Vad man däremot kan göra är att jämföra de torra fakulteterna inom Lunds universitet genom att se hur antalet studenter och personal redovisas i årsredovisningen. För trots att fakulteterna HT, S, E och J har samma belopp för helårsstudenter och helårsprestationer (med vissa avvikelser i särskilda satsningar och en och annan prestation inom något annat utbildningsområde som jag tror på det hela taget är försumbart) finns betydande skillnader när det gäller hur många anställda som behövs per student och doktorand. Nu är dessa jämförelser inte helt lätta att göra med utgångspunkt i det som står i årsredovisningen eftersom siffrorna som redovisas fakultetsvis inte helt och hållet motsvaras av vad som redovisas för hela universitetet. Men med överslagsräkning går det i alla fall att förstå att personal som redovisas bör vara inklusive doktorander och administrativ och teknisk personal. Årsredovisningen ger i så fall följande nyckeltal:
             helårsstud.      dokt. (heltidsekv.)    personal utom dokt. (heltidsekv.)  helårsstud/personal
S                5746                        115                                     375                                15,3
HT             3894                        152                                     407                                  9,6
E                3608                         92                                      235                                15,4
J                 1784                         23                                      100                                17,8

Som framgår är HT-fakulteterna betydligt mer lärartäta än andra jämförbara fakulteter. Dessutom finns här väldigt många doktorander relativt grundutbildningsinsatser. Slutsatsen är rimligen att vi här har för många små kurser, förmodligen på grund av allt för många undervisningsämnen relativt tillgängliga resurser, samt att vi gärna satsar våra forskningsresurer på doktorander snarare än undervisande lärare.

Detta går igen på forskarutbildningsnivå där antalet forskarutbildningsämnen är betydligt större på HT än andra torra fakulteter.
            helårsstudenter      dokt. (heltidsekv.)  antal fou-ämnen   doktorander/ämne
S                5746                        115                         13                        9
HT             3894                        152                         47                        3
E                3608                         92                           6                       15
J                 1784                         23                           1                       23

Återigen visar det sig att HT-fakulteternas splittring över allt för många ämnen relativt tillgängliga resurser. För resurserna på totalen (inklusive anslag för grundutbildning, forskarutbildning och forskning samt externa medel) relativt antalet studenter är faktiskt större på HT än andra torra fakulteter med färre ämnen.

            helårsstud.    dokt. (heltidsekv.)  personal (heltidsekv.)   kostnader (MSEK)  helårsstud/MSEK
S                5746                      115                        490                        556                                10,3
HT             3894                      152                        559                        558                                  7,0
E                3608                        92                        327                        359                                10,0
J                 1784                        23                       123                         152                                11,7

Utbildningen inom HT-fakulteterna per student är alltså betydligt dyrare än övriga torra fakulteter trots att ersättningen per student är densamma. Skillnaden består huvudsakligen i större forskningsanslag per student. Något som alltså avspeglar sig i fler doktorander som trots det inte på långa vägar räcker till för att finansiera ett rimligt antal doktorander per forskarutbildningsämne. Lösningen måste rimligen vara att minska antalet forskarutbildningsämnen vid HT-fakulteten genom sammanslagning eller nedläggning. På samma sätt är det nog med grundutbildningsämnena.

Medel till studenterna

Jag har tidigare försökt ta reda på hur mycket medel som universitetet ger som stöd till studentorganisationerna och har i min enfald trott att den typen av information borde gå att kunna utläsa ur årsredovisningarna. Nu har jag lärt mig att det är fel ställe att leta på. Informationen finns istället i verksamhetsplanen. I verksamhetsplanen för 2017 går det att läsa att Lunds universitet ger studentorganisationerna sammanlagt 8,2 miljoner kronor för aktiviteterna utöver ett belopp om cirka 3 miljoner som är öronmärkta för studentverksamheten. Egentligen inte mycket att säga om en sådan siffra eftersom det förväntas att universiteten stöder verksamheten efter det att kårobligatoriet avskaffades.

Men intressant blir det ändå när man jämför siffran 8,2 miljoner med motsvarande summa som sätts av i Uppsala. Där är den nämligen betydligt mindre, 5,2 miljoner kronor. Frågan är förstås varför det är så stor skillnad på beloppen när skillnaden i antalet redovisade helårsstudenter inte är mer än 10 procent? Jag antar att diskussioner om detta förs i styrelsen och att man där på goda grunder beslutar om denna givmildhet.

Rättning

I föregående post påstod jag att man i Uppsalas omfördelar grundutbildningsmedlen från staten mellan utbildningsområdena så att betalningen för helårsstudenter och helårsprestationer jämnas ut något. Men åter har jag lärt mig den bittra erfarenheten att inte påstå saker som man bara fått sig till livs genom muntlig information. När jag kollar upp hur det förhåller sig i verksamhetsplanen för Uppsala universitet som antogs i juni 2016 så framgår där tydligt att man inte omfördelar medel mellan utbildningsområden. Jag ber om ursäkt för detta fel och drar tillbaka min kritik av medicindekanen. Hon bör inte anmäla någon för något.

Anmälan till Socialstyrelsen?

Jag har tidigare bloggat om tanken att återinföra en omfördelning av hås och håp mellan fakulteterna som man gör på många andra universitet. Därför var det mycket glädjande att frågan åter togs upp av LUM (scrolla ner). Men det som får en att undra är uttalandet av den medicinska fakultetens dekan. Hon menar att "En ändring av finansiering av medicinstudenter skulle påverka både patientsäkerhet och tillgång till sjukvård, eftersom vi princip bara har professionsutbildningar. Idag har vi till exempel stor brist på sjuksköterskor. Vi har ett ansvar mot samhället".

Här undrar man återigen varför inte intervjuaren ställer närmast självklara följdfrågor. Det handlar ju inte om att utbilda färre läkare och sjuksköterskor, bara om att varje student kostar lite mindre. Om det äventyrar patientsäkerheten bör dekanen omedelbart anmäla alla läkare och sjuksköterskor som utbildats vid Uppsala universitet till Socialstyrelsen eftersom de har ett sådant omfördelningssystem av grundutbildningsanslagen som efterfrågas i artikeln. Hur är det möjligt att Uppsala universitet klarar av att utbilda och examinera läkare och sjuksköterskor samtidigt som de har ett omfördelningssystem som enligt vår medicindekan äventyrar patientsäkerhet och sjukvård? Och hur kommer det sig att LUM:s journalist inte ställer en sådan självklar följdfråga?

Även naturvetenskapliga fakultetens dekan blir "djupt oroad" när tanken på omfördelning kommer på tal. Han hävdar att det skulle innebära att vi skulle få naturvetare som inte "klarar av att skilja en anka från en björn". Det är när man hör den typen av vulgärargument som man inser att det tycks vara ganska tunt med skäl till att inte omfördela grundutbildningsresurserna mellan olika fakulteter som man gör på andra ställen. Kanske är det till och med lösningen på planeringschefens dilemma att smärtgränsen för grundutbildningsresurser nu är nådd samtidigt som det är fel att spara in på stödet till kärnverksamheten.

Planeringen

I senaste numret av LUM finns mycket intressant, bland annat en intervju med universitetets planeringschef som säger många kloka och tänkvärda saker. Jag fastnade för två uttalanden om grundutbildningsresurserna. För det första: "Smärtgränsen är nådd. Regeringens uppdrag – att vi ska erbjuda högkvalitativ utbildning till alla studenter – matchas inte av resurserna". Och för det andra: "Att spara in på stödet till kärnverksamheten tror jag är helt fel väg att gå".

Här är förstås den självklara följdfrågan som LUM:s intervjuare aldrig ställer: "Hur gör vi då om grundutbildningsanslaget inte ökar?" Frågan är imminent eftersom OH-uttaget enligt samma artkel kommer att höjas på central nivå, så att stödet till grundutbildningsverksamheten sjunker under den av planeringschefen definierade smärtgränsen om inte universitetet får mer pengar från staten. Dessutom tycks det blir ökade kostnader för utvärderingen av grundutbildningen nu när universiteten ska sköta det själva. Ett förslag om hur det ska gå till är ute på remiss och det är så ambitiöst att det verkar som om vi behöver anställa en helt ny utvärderare på vår lilla fakultet. Om smärtgränsen är nådd för grundutbildningen samtidigt som det är fel att spara in på stödet till kärnverksamheten, hur ser planeringen då ut när det gäller grundutbildningsresurserna? LUM och planeringschefen blir oss tyvärr svaret skyldiga.