Tillitsbaserad styrning

I en tidigare bloggpost skrev jag att jag skulle återkomma om SUHF:s rapport om tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning. Rapporten ska nog ses som ett sätt att förekomma Pam Fredmans pågående resursutredning. Grundläggande problemet som identifieras av SUHF är att det svenska universitets- och högskolelandskapet är relativt homogent, något som inte är särskilt förvånande med tanke på att det är samma styrmekanismer som gäller för alla.

En lösning som SUHF lyfter fram för att åstadkomma ett mer varierat universitets- och högskolelandskap är att organisera vad de kallar en utvecklad äkta dialog mellan Utbildningsdepartement och lärosätena. Här har man inspiration från andra nordiska länder. Dialogen ska syfta till fleråriga kontrakt som följs upp kontinuerligt med tanken att skapa olika krav och villkor för olika högskolor och universitet. Upplägget är nog inte så dumt. Inte heller att dialogerna och kontrakten följs upp och utvärderas.

Kvar att lösa är dock frågan hur departementet ska kunna skaffa sig den kompetens som krävs för att förhandla fram rimliga kontrakt som är väl avvägda när det gäller krav och resurser samt även anpassade till vad som kan komma att behövas för landets väl och ve flera år in i framtiden. Den nöten kräver nog en hel del organisation och kanske också kompetensuppbyggnad inom regeringskansliet. Men det är kanske något som resursutredningen kan ta itu med om den nu skulle gå på SUHF:s tankar om en mer utvecklad dialog mellan lärosäten och Utbildningsdepartementet som en lösning på problemet med att rigga ett välfungerande system för styrning med resursfördelning till universitet och högskolor. Vi får väl se när utredningen kommer i december 2018.