Almedalen

Jag var tidigare i veckan för första gången i Almedalen. Visby var fantastiskt. Det var nästan 25 år sedan jag var där senast och jag hade glömt hur vackert och speciellt det är. Eller så var jag för ung den gången för att riktigt förstå det unika med staden. Jag som alltid tidigare tyckt Kalmar eller kanske Landskrona varit Sveriges vackraste stad får nog byta fot. Numera är det Sveriges Siena som gäller.

Jag var där som deltagare i tre olika evenemang. Samtliga lyckade tycker jag själv. Bra diskussioner och bra kontakt med publiken. Möjligen blev mitt försök till Science Slam lite misslyckat. Men inte så att jag behöver skämmas tycker jag själv (i alla fall).

Vad det gäller själva spektaklet kan jag bara konstatera att det är väldigt dubbelt. Mycket kommers och medialt jippo. Absolut. Faktiskt verkar det som om Almedalen som tidigare varit endast politik och så småningom blivit allt mer politik och media numera är politik, media och näringsliv. Det klart att det kan vara mindre sunt ur ett samhällsperspektiv. Samtidigt måste man erkänna att just nära samarbete mellan politik och näringsliv (samt kanske även nu för tiden media) har varit den korporativa statens adelsmärke. Och den korporativa staten har, hur man än vänder och vrider på det, varit en framgångssaga för många mindre europeiska länder på den geografiska periferin. Sverige förstås, men också Norge, Danmark och Nederländerna som de kanske bästa exemplen. Trist bara att det ska behöva ske samtidigt som alla inblandade dansar på korruptionens rand. Jag tror det vore bra om korporativ samverkan kunde organiseras lite mer formellt, och i andra sammanhang än Almedalen. Eller kanske särskilt i andra sammanhang.

En annan sak är förstås de mycket diskuterade priserna i Visby under dessa dagar. På ett ställe där jag var med på ett seminarium som arrangerades av en myndighet jag anlitats av kostade en bakgård med ett partytält 50.000 kr för en förmiddag (som vi delade med annan myndighet inom samma sektor). Här fanns plats för kanske 40-50 åhörare med PA-anläggning, stolar, scen och tekniker. Själv bodde jag i ett rum med tre bäddar och kök som hyrts av Lunds universitet för hela veckan, pris 40.000 kr enligt hyresvärden som visade sig vara en trevlig entreprenör med 150 lägenheter för uthyrning runt om i Visby. Och då bodde jag där själv de två första nätterna. Förmodligen dyraste boendet jag någonsin haft. Lunds universitet hyrde ytterligare två likadana lägenheter om jag förstod saken rätt och hade dessutom ytterligare boende utanför muren. Och det klart att man nog borde se över prisbilden för universitetets almedalsenegagemang. Behöver det verkligen vara så omfattande och kostbart som det är? Jag tvivlar.

Fördelen för mig var tillfället att träffa gamla vänner och kolleger som jag inte träffat på länge. Det var jättekul på ett privat plan. Sedan fick jag också tillfälle att träffa lite kolleger som jag inte sett på länge och dessutom träffa några som jag inte kände sedan tidigare. Också det mycket värdefullt. När det gäller seminarierna lärde jag mig en hel del om exempelvis om det nya klimatpolitiska ramverket som faktiskt är något väldigt intressant för en historiker som gärna studerar institutionell förändring. Gick också mycket på seminarier om forskningspolitik och lärde mig en hel del där också. Inte minst plockade jag upp SUHF:s inspel om den pågående resursutredningen och ska försöka kommentera det i en kommande post.

Men sedan måste jag också ta upp det kanske starkaste minnet från Almedalen. I våras blev jag kontaktad av en originell och extremt historieintresserad gotlänning som frågade om jag kunde kommentera ett arbetet som han höll på med. Vi bestämde oss för att träffas i Almedalen eftersom han också var i Visby dessa dagar. Mannen visade sig vara en extrem kalenderbitare med många järn i elden och en mycket produktiv historieskribent med Gotland i fokus. Han var en av dessa lokalhistoriker som verkligen kunde allt som sin hembygd och om mycket annat också. Det blev ett intressant möte i Almedalsbiblioteket där jag återigen blev påmind om vikten av skickliga amatörer inte bara inom ornitologi eller astronomi, utan också inom historievetenskaperna.