Etik

Ett lunchsamtal med några kolleger under våren fick mig att inse vilka villkor som gäller för oss forskare när det gäller etikprövning. Jag ska villigt erkänna att jag tidigare varit relativt ointresserad av dessa frågor eftersom jag tänkt att man kommer långt på vanligt sunt förnuft. Och när olika oetiska forskningshandlingar uppdagats har jag också tagit mig för pannan och tänkt att herregud vad vissa forskar pysslar med. Det har ju oftast handlat om mycket grova saker, allt från att kopiera forskningsresultat i publikationer över att hitta på data till att inte genomgå etiska prövningar inför olika forskningsinsatser som helt uppenbarligen kräver det.

Men som sagt, en sak fick mig att börja fundera. Det handlade om ett forskningsupplägg där öppna redogörelser för olika sexuella övergrepp från en social plattform skulle användas i forskningsyfte. Det gällde alltså berättelser som lagt upp av människor som påstår sig vara brottsoffer och som dessa gjort allmänt tillgängliga utan restriktioner. Huruvida de som lagt upp berättelserna är identifierbara eller inte beror förstås på om de använt sina riktiga personuppgifter eller inte för de kontot som använts för att lägga ut uppgifterna.

Det visar sig i alla fall att den typ av studie kräver etikprövning. Inget konstigt i det egentligen eftersom det rör känsliga personuppgifter. Vad jag reagerade på var att den här typen av forskning kräver en etisk förhandsprövning samtidigt som en journalist utan någon som helst prövning självklart kan använda samma uppgifter för en artikel eller ett inslag om sexuella övergrepp. En journalist kan på ett helt annat sätt än en forskare använda öppna källor för sina texter. När det gäller sexualbrott anger de pressetiska reglerna endast att man ska överväga noga eventuella kränkningar av privatlivets helgd och visa brottsoffer största möjliga hänsyn.

Det är onekligen intressant att forskning kringgärdas med ett mycket starkare institutionellt ramverk när det gäller etisk prövning än journalistik. Jag vet inte varför det ser ut som det gör och känner inte heller till några jämförande studier om detta. Men en hypotes är att journalistik historiskt har kopplats mycket starkare till yttrandefrihet än forskning och att det därför är mer känsligt att kringgärda journalistik med olika ramverk som begränsar möjligheterna till redovisning och analys. En annan är att forskare historiskt och i nutid har sysslat med saker som i efterhand bedömts som mycket tveksamma etiskt, inte minst inom medicinsk forskning. När etiska regelverk upprättats har dessa då kommit att gälla alla forskare, oavsett deras ämnestillhörighet, vilket inneburit att samhällsvetare och humanister som mer beskrivit och analyserat förhållanden måste prövas enligt samma regelverk som forskare som handgripligen har möjlighet att genomföra ingrepp, utföra experiment och konkret påverka levande människor, något som självklart innebär att verksamheten kringskärs mer. Detta är som sagt bara spekulationer från min sida. Men det klart att en jämförande studie om uppkomsten av forskningsetiska regelverk och pressetiska vore mycket intressant.