Har nyligen fått nys om SCB:s statistikdatabas för universitet och högskola. Här kan man få fram en del ganska intressanta siffror för hur mycket forskningsresurser som fördelas till universitet och högskolor inom olika ämnesområden. Slår man på alla samhällsvetenskapliga ämnen (inklusive juridik och olika ekonomiska vetenskaper som räknas in här) och alla humanistiska ämnen (exklusive konst som jag räknar bort i detta sammanhang) samt vilka ramanslag (fakultetsmedel) de erhållit vid olika universitet får man fram följande intressanta tabell för 2015:
(miljoner kr.) HUM SAM HUMSAM
1. Uppsala 260 1. Stockholm 366 1. Stockholm 597
2. Stockholm 231 2. Göteborg 361 2. Göteborg 547
3. Göteborg 186 3. Umeå 297 3. Uppsala 542
4. Lund 156 4. Uppsala 282 4. Lund 395
5. Umeå 81 5. Lund 239 5. Umeå 378
Här ska genast sägas att i dessa ramanslag ingår forskning i forskarutbildningar, men inte utbildning i forskarutbildningar eller avskrivningar. Men vad vi kan se här är mycket intressant. För även om Lunds universitet tillhör landets största när det gäller forskning generellt så är det långtifrån landets största när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskaper. Här är vi bara på fjärde respektive femte plats med en total storleksordning som motsvarar Umeås snarare än Uppsalas, Göteborgs eller Stockholms. Lund är klart distanserat av Uppsala och Stockholm som är cirka 50 procent större inom humaniora och Stockholm och Göteborg som är 50 procent större inom samhällsvetenskaper. Det som gäller i svenska forskningslandskapet i stort gäller alltså inte alls inom humaniora och samhällsvetenskap där Stockholm, Göteborg och Uppsala är de tre giganterna, medan Lund och Umeå är ungefär lika stora, men betydligt mindre än de tre största.
Om man nu utgår från samma databas och samma siffror, men istället för att undersöka ramanslag tar och tittar på samtliga finansieringskällor får vi följande tabell för 2015.
(miljoner kr.) HUM SAM HUMSAM
1. Uppsala 427 1. Göteborg 780 1. Stockholm 1065
2. Stockholm 351 2. Stockholm 714 2. Göteborg 1024
3. Lund 253 3. Umeå 570 3. Uppsala 923
4. Göteborg 244 4. Lund 502 4. Lund 755
5. Umeå 135 5. Uppsala 496 5. Umeå 705
En första reflektion är väl att ifrågasätta dessa siffror. Kan Umeå verkligen ha drygt 70 miljoner mer kronor på samhällsvetenskaplig fakultet än i Uppsala? Jo, kanske ändå med tanke på hur liten deras humanistiska verksamhet är i jämförelse.
För att undersöka hur skickliga ämnesområdena är på att attrahera tilläggsfinansiering tar jag nu kvoten mellan totala anslag och ramanslag, ett mått som anger utväxlingen på de statliga ramanslagen. Det ger följande tabell:
HUM SAM HUMSAM
1. Umeå 1,67 1. Göteborg 2,16 1. Lund 1,91
2. Uppsala 1,64 2. Lund 2,10 2. Umeå 1,87
3. Lund 1,62 3. Stockholm 1,95 3. Göteborg 1,87
4. Stockholm 1,52 4. Umeå 1,92 4. Stockholm 1,78
5. Göteborg 1,31 5. Uppsala 1,76 5. Uppsala 1,70
Som synes visar det sig nu att Lund och Umeå står sig ganska bra i konkurrensen om att attrahera tilläggsfinansiering av olika slag där också samhällsvetare i Göteborg utmärker sig liksom humanisterna i Uppsala. Faktiskt är Lund bäst på att attrahera tilläggsfinansiering i klassen där humanisters och samhällsvetares attraktionskraft läggs samman.
Vad framför allt dessa sifferövningar visar är att beviljandegrad hos externa finansiärer som ofta används som en måttstock på framgång, nu senast i Hans Ellegrens bok som jag kommenterade i inlägget före detta, måste vägas mot hur stora ramanslag man har. Gör man det går det att dra delvis andra slutsatser. Exempelvis visar Ellegren att humanister i Uppsala är mest framgångsrika hos Vetenskapsrådet eftersom de landar 21 procent av anslagen inom humaniora samtidigt som humanister i Stockholm får 16 procent och de i Lund 15 procent av anslagen inom forskningsämnesområdet. Vad mina siffror här visar är att den där typen av mätningar inte säger så mycket eftersom de inte tar hänsyn till hur stor de statliga ramanslagen till forskning är vid de olika universiteten. Tar man hänsyn även till detta framstår istället Lund och Umeå som ungefär lika skickliga humanister och samhällsvetare på att dra in tilläggsfinansiering. Min poäng är att det spelar roll hur stor fast bas man har att söka utifrån när man jämför framgångar hos forskningsfinansiärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar