Fakultet kontra institution

Vi har på humanistiska fakulteten vid Lunds universitet en resursfördelningsprincip som är i det närmaste unik för Sverige. Till institutionerna fördelas endast det nödvändigaste medlen för att täcka lönerna för forskningsandelar i tjänsterna liksom grundutbildningsmedel enligt hås och håp. Handlar det om doktorandtjänster eller post-doc.tjänster eller andra typer av forsknings- och undervisningsresurser som inte ligger inom ramen för tillsvidareanställningar så sker alla utlysningar på fakultetsnivå. Institutionerna har oftast väldigt lite lösa resurser och kan inte utlysa doktorander eller andra tillfälliga anställningar själva. Endast om någon har externa medel eller sparade medel kan dessa ligga till grund för initiativ på institutionsnivå.

Detta innebär att alla tjänster som bestrids av fakultetsmedel, även doktorandtjänster och tillfälliga anställningar som post-doc. eller liknande, bestäms och annonseras av fakulteten. En institution kan inte utan mycket välfyllda kassakistor fatta några beslut om att lysa ut det som upplevs som ett behov i den specifika miljön. Vill fakulteten lysa ut 15 doktorandtjänster ställer sig alla institutioner snällt i kö även om de i lokalt kanske har större behov av en post-doc. Och tvärtom om det annonseras tre post-doc. På alla andra fakulteter i landet fördelas medlen ut på institutionerna som fattar egna beslut om vad pengarna bäst används till.

Detta unika förhållande i Lund har jag länge tyckt är fel. För mig har det varit självklart att institutionerna är bäst lämpade att bestämma över hur resurserna bäst används på lokal nivå. Men häromdagen träffade jag en kollega från Uppsala som tvärtom klagade över att de där fördelade ut medlen till institutionerna och på fakultetsnivå hade alldeles för lite medel för olika satsningar som de kanske såg ett behov av. Det handlade då inte om spridda eller regelbundna skurar av tillfälliga tjänster som här utan satsningar på vissa institutionsövergripande teman som man såg var bra eller hade potential. Sådant är det ju alldeles inte tal om här i Lund.

Det fick mig att fundera lite. I Uppsala har de nämligen bra mycket mer resurser på Humanistisk fakultet än här i Lund. Som min kollega sa, "Pengar är inget problem." Kanske är det så att det i goda tider med resursöverskott kan det vara smart att lämna mer medel på fakultetsnivå för olika satsningar samtidigt som man i dåliga tider gör bäst i att fördela ut medel på institutionerna eftersom de knappast ändå räcker till något betydelsefullt på fakultetsnivå. I alla händelser verkar det huvudlöst att göra som vi i Lund, ha dålig ekonomi och bestämma på fakultetsnivå om det är doktorander, post-docs eller något annat som det ska användas till. På fakultetsnivå ska institutionsövergripande satsningar göras om det finns medel till det. Annars ska allt ut till institutionerna. Det är ju där man vet bäst hur pengarna kommer till bäst nytta.