Priviligierad

På denna blogg har jag genom åren klagat mycket på olika saker som jag upplevt som fel eller mindre bra. Smått som stort. Allt för sällan har jag reflekterat över hur bra jag och många andra fast- och heltidsanställda forskare och lärare har det på universitetet. Men så är det. Få eller inga andra professionella eller yrkesutövare har så fantastiska villkor för att få syssla med så roliga arbetsuppgifter. Det insåg jag redan som doktorand och lovade då mig själv att aldrig, aldrig bli en försurad akademiker som bara klagar oavsett om jag någonsin lyckades få en fast anställning eller inte. Kanske har jag trots allt misslyckats med den föresatsen?

Vad det handlar om är väl att hela tiden försöka påminna sig själv om att det trots allt inte gör så mycket om man inte fick det eller det anslaget, det eller det jobbet, så länge man ändå kan få fortsätta undervisa eller forska. Jag har även arbetat utanför universitet och högskola under några perioder efter doktorsexamen och då gjort mitt bästa för att hitta tid till forskning även om det är svårt och kräver oändligt med uthållighet.

Träffade här om veckan en disputerad humanist som nu arbetar som gymnasielärare som har just den situationen, att hon försöker finna tid till att forska efter arbetstidens slut. Fram till 1940-och 50-talen var en lektorstjänst vid läroverk huvudspåret för de fåtaliga som disputerade. Men i takt med att högskolesektorn och den högre utbildningen expanderade under efterkrigstiden verkar det som om andelen disputerade som kunnat fortsätta en akademisk karriär ökat i takt med att antalet disputerade skjutit i höjden, onekligen ett intressant samband som jag inte vet om det finns belagt i någon studie. Vad jag däremot hittat genom att titta på olika studier under de senaste tio åren är att andelen som arbetar utanför universitet och högskola efter disputation verkar ha gått ned från knappa 40 procent 2000 till dryga 30 procent för dem som disputerade några år in på 2000-talet. Men detta är extremt osäkert eftersom jag bygger siffrorna på olika studier, två från 2006, en från 2012 och en från 2015, med olika underlag. Min gissning är i alla fall att andelen disputerade som kan arbeta vid universitet och högskola kommer att fortsätta minska generellt även om det kan finnas undantag inom vissa ämnen.

Det innebär att vi som fortsatt kan arbeta vid universitet och högskola om möjligt blir ännu mer priviligierade. Och att det följaktligen finns ännu starkare skäl för oss att undvika att bli försurade. Jag får fortsätta jobba på det.