Medaljer

Idag, just nu, auktionerar universitetet ut 35 jubileumsmedaljer. Enligt uppgift kommer de miljoner som det kostat att ta fram medaljerna från någon extern finansiär. De intäkter som kommer av auktionen ska oavkortat gå till "ett spännande forskningsprojekt vid Lunds universitets Historiska museum som vill restaurera och bevara föremål som gömts och glömts mellan korstolarna i Lunds domkyrka". Ett spännande forskningsprojekt låter ju fantastiskt. Men om man tittar lite på beskrivningen av projektet finns där inget som röjer något som har med forskning att göra. Här beskrivs inget forskningsproblem, ingen metodutveckling, inga förväntade resultat.

Jag tycker inte att det är fel att Historiska museet får medel för att restaurera föremål. Däremot tycker jag att om det presenteras som ett spännande forskningsprojekt så bör beskrivningar av det tydliggöra vad i projektet som motiverar att det kallas forskning. Det är trots allt ett universitet som står som huvudman för museets verksamhet.

Men nu var det jubileumsmedaljerna jag hade tänkt att detta skulle handla om. LU350 handlar ju mycket om att knyta samman dåtid med framtid. Rektor skriver i sin blogg "Jubileumsåret är ett utmärkt tillfälle att se vilken fantastisk utveckling som universitetet har genomgått under århundradena. Det är också ett tillfälle att känna stolthet och få visa upp allt det som gör oss till ett av världens ledande universitet idag. Men ett jubileumsår ger oss också tillfälle att stanna upp och fundera på hur vi ska utvecklas i framtiden." Det tycker jag låter bra.

Men det finns vissa aspekter på det förflutna som jag inte tycker om. En av dessa är medaljer, sådant som delas ut till förtjänta personer av olika anledningar eller som ges ut till försäljning av lika olika anledningar. Det är liksom en kvarleva av en tack och lov svunnen tid då medaljer och ordnar spelade roll. Eller förresten, nog kan det hända att den här typen av gammeldags symbolik än spelar roll i vissa sammanhang. Men det är en kvarleva som jag tycker inte är värd att upprätthålla. Något som en organisation i tiden inte borde hålla på med även om finansieringen är extern och pengarna går till skojiga utställningsprojekt som annars kan vara svåra att finansiera. Jag håller med rektor om att ett jubileum är ett tillfälle att reflektera över historien för att vara beredd inför framtiden. Att auktionera ut medaljer är en symbolhandling som i det närmaste skymmer reflektionen och möjligheterna att se framtiden an.

Tillägg efter auktionen är avslutad:
I Sydsvenskan rapporteras från auktionen. Här finns en intressant intervju med en glad entusiast som samlar på allt som har med Lunds universitet att göra. Självklart vill denne ropa in en medalj. Men av de 35 som skulle auktioneras ut såldes endast 27 stycken till ett sammanlagt pris om 105.000 kr. Det blir ett snittpris på 3.890 kronor, inte så mycket över utropspriset på 3.000 kronor. Gissningen är att många av medaljerna mot slutet gick för utropspris. Och ännu är 8 medaljer osålda. Tja, det spelar väl ingen roll. Huvudsaken är att universitetets ansvariga är nöjda. Och det är de enligt Sydsvenskan. I alla fall den medarbetaren från donatorrelationer som intervjuas i bladet i sin egenskap av "eventkoordinator". Av alla olika enheter på Lunds universitet som konsekvent skönmålar verkligheten för att den egna verksamheten inte ska framstå som överflödig undrar jag om inte donatorrelationer tar priset. Man undrar helt enkelt vad som skulle ha krävts för att auktionen skulle ha ansetts vara ett misslyckande. Inga sålda medaljer alls?