Desperat i behov av hjälp

Jag är verkligen inte hemma på olika datasystem och har svårt att tränga bakom gränssnitten för att förstå hur det fungerar egentligen. Ett exempel på hur frustrerande det kan vara är universitetets webmail. Om jag har förstått det så använder vi alla Microsoft Outlook. Bra att det är ett rejält och stort system med backup-organisation antar jag. Jag är oändligt trött på alla olika hemmasnickrade system som används för olika ändamål som resehantering, stipendieansökningar och gud vet vad.

Men det är också jobbigt att inse hur lite man kan påverka utformningen av Outlook. Jag har letat som en galning efter inställningen att organisera Inkorgen på ett vettigt sätt, nämligen som enskilda epostar. Men hur jag än försöker hittar jag ingen inställning som innebär att man kan organisera sina brevkorgar så att varje epost syns. Man är hänvisad till konversationer och kan inte göra något åt det. Det blir därmed otroligt svårt att hitta epost som man skickat eller tagit emot för en tid sedan. Gör man en sökning syns nämligen bara konversationerna i träffarna och den sista eposten i konversationen. Det kan handla om vad som helst och vara med vem som helst om det var fler med på den ursprungliga konversationen. Det kan till och med vara ett felmeddelande eller autosvar. Den epost man sökar kan ligga tiotals epost ner i konversationen som man då måste leta för hand. Och när man letat igenom ett antal konversationer är man beredd att ge upp. Allt detta bara för att jag inte kan organisera min inkort på ett sätt som är vettigt för mig. Puh.

Ett annat problem är att default för att svara på en inkommande epost är att svara till alla på sändlistan. Det verkar inte heller gå att ändra så att default blir svar endast till avsändare. Det som verkligen är utmanade är att detta inte heller syns i vyn. Får jag en epost och trycker svara syns bara avsändarens namn i mottagarraden trots att svaret går till alla på ursprungliga sändlistan. Alla andra som automatiskt kommer med eftersom default är svara alla syns inte ens. För att se vilka det är måste man klicka på en liten, liten pil bredvid avsändarnamnet i mottagarraden. Jag insåg faran tidigt och har hittills lyckats komma ihåg att dra ner en rullgardin och särskilt trycka "Svara avsändare" när jag skrivit något som inte rör alla i gruppen.

Men i morse hände det ändå. Jag svarade på en epost med avsikten att endast svara avsändaren, men glömde för första gången defaulten och skickade därmed min epost till alla fem på ursprungliga sändlistan. Nu gjorde det inte så mycket eftersom jag alltid skriver epost som jag kan stå för och i en ton som jag försöker hålla konstruktiv och uppmuntranden. Men ändå. Det är inte klokt att man ska behöva lida av default-sättningar som man inte kan ändra på i dessa den individuella valfrihetens tidevarv. Frustrerande vara bara förnamnet.

Kan någon vänlig så vet mer än jag berätta hur man gör för att ändra default-inställningarna om det kanske till äventyrs ändå skulle kunna gå.

Desperat i behov av hjälp

JO

Nej, nu börjar det bli lite löjligt. JO-anmälningarna haglar inom akademin. Men till vilken nytta? Annat än att ge anmälarna medial uppmärksamhet. Senaste JO-anmälan står tre uppsalaforskare för i fredagens forskningspolitiska inlägg på DN debatt. I falsett trumpetar de här att de JO-anmäler regeringen för att den senaste forskningspolitiska propositionen strider mot högskolelagens påbud om forskningsfrihet (1992:1434, §6).

Inte heller jag är överförtjust i senaste forskningsproppens olika förslag för att finansiera vissa forskningsinriktningar på bekostnad av andra. Samtidigt inser jag att det faktiskt står vår folkvalda regering fritt att finansiera viss forskning och inte annan. Lika fritt som det står oss forskare att strunta i det. Så har det alltid varit, i alla fall så länge det funnits forskningspropositioner, alltså sedan 1980-talet.

Om nu uppsaladebattörerna finner det så lagvidrigt att regeringen vill finansiera vissa forskningsinriktningar, varför anmälde de inte forskningspropositionen 2008 då hela 1,315 miljarder kronor årligen anslogs för ett antal strategiska forskningsområden inom mycket väl definierade och avgränsade fält? Detta var om möjligt ett ännu större ingrepp i forskningsfriheten enligt uppsalaforskarnas sett att se även om det stod varje universitet och högskola fritt att delta med en ansökan om strategiskt forskningsområde. Handlar det om att det den gången var en borgerlig regering och inte en socialdemokratisk som kom med förslaget? Eller handlar det om att det i forskningsproppen från 2016 är mer samhällsvetenskaplig forskning än vanligt som lyfts fram? (Detta sista kanske ändå lite mindre troligt med tanke på att en av uppsalaforskarna själv är statsvetare.) Jag har i alla fall svårt att hitta andra förklaringar till denna obalans i debattörernas anmälningsiver.

Jag tycker att det är lite pinsamt att man tar till storsläggan som en JO-anmälan när argumenten tryter även om det är ett gammalt välkänt trick. Om du har tunt på fötterna, bär en röd kavaj.

Medaljer

Idag, just nu, auktionerar universitetet ut 35 jubileumsmedaljer. Enligt uppgift kommer de miljoner som det kostat att ta fram medaljerna från någon extern finansiär. De intäkter som kommer av auktionen ska oavkortat gå till "ett spännande forskningsprojekt vid Lunds universitets Historiska museum som vill restaurera och bevara föremål som gömts och glömts mellan korstolarna i Lunds domkyrka". Ett spännande forskningsprojekt låter ju fantastiskt. Men om man tittar lite på beskrivningen av projektet finns där inget som röjer något som har med forskning att göra. Här beskrivs inget forskningsproblem, ingen metodutveckling, inga förväntade resultat.

Jag tycker inte att det är fel att Historiska museet får medel för att restaurera föremål. Däremot tycker jag att om det presenteras som ett spännande forskningsprojekt så bör beskrivningar av det tydliggöra vad i projektet som motiverar att det kallas forskning. Det är trots allt ett universitet som står som huvudman för museets verksamhet.

Men nu var det jubileumsmedaljerna jag hade tänkt att detta skulle handla om. LU350 handlar ju mycket om att knyta samman dåtid med framtid. Rektor skriver i sin blogg "Jubileumsåret är ett utmärkt tillfälle att se vilken fantastisk utveckling som universitetet har genomgått under århundradena. Det är också ett tillfälle att känna stolthet och få visa upp allt det som gör oss till ett av världens ledande universitet idag. Men ett jubileumsår ger oss också tillfälle att stanna upp och fundera på hur vi ska utvecklas i framtiden." Det tycker jag låter bra.

Men det finns vissa aspekter på det förflutna som jag inte tycker om. En av dessa är medaljer, sådant som delas ut till förtjänta personer av olika anledningar eller som ges ut till försäljning av lika olika anledningar. Det är liksom en kvarleva av en tack och lov svunnen tid då medaljer och ordnar spelade roll. Eller förresten, nog kan det hända att den här typen av gammeldags symbolik än spelar roll i vissa sammanhang. Men det är en kvarleva som jag tycker inte är värd att upprätthålla. Något som en organisation i tiden inte borde hålla på med även om finansieringen är extern och pengarna går till skojiga utställningsprojekt som annars kan vara svåra att finansiera. Jag håller med rektor om att ett jubileum är ett tillfälle att reflektera över historien för att vara beredd inför framtiden. Att auktionera ut medaljer är en symbolhandling som i det närmaste skymmer reflektionen och möjligheterna att se framtiden an.

Tillägg efter auktionen är avslutad:
I Sydsvenskan rapporteras från auktionen. Här finns en intressant intervju med en glad entusiast som samlar på allt som har med Lunds universitet att göra. Självklart vill denne ropa in en medalj. Men av de 35 som skulle auktioneras ut såldes endast 27 stycken till ett sammanlagt pris om 105.000 kr. Det blir ett snittpris på 3.890 kronor, inte så mycket över utropspriset på 3.000 kronor. Gissningen är att många av medaljerna mot slutet gick för utropspris. Och ännu är 8 medaljer osålda. Tja, det spelar väl ingen roll. Huvudsaken är att universitetets ansvariga är nöjda. Och det är de enligt Sydsvenskan. I alla fall den medarbetaren från donatorrelationer som intervjuas i bladet i sin egenskap av "eventkoordinator". Av alla olika enheter på Lunds universitet som konsekvent skönmålar verkligheten för att den egna verksamheten inte ska framstå som överflödig undrar jag om inte donatorrelationer tar priset. Man undrar helt enkelt vad som skulle ha krävts för att auktionen skulle ha ansetts vara ett misslyckande. Inga sålda medaljer alls?

Fördelning av hås och håp

Jag börjar bli allt mer konfunderad över hur helårsstudenter och deras helårsprestationer fördelas över vår fakultet. Fördelningen till olika ämnen görs på fakultetsnivå. Varje år får varje institution inkomma med äskanden som motiverar varför si och så många helårsstudenter ska finansieras inom de ämnena som finns på institutionen. Medel fördelas sedan till de olika institutionerna där ämnena undervisas.  I dessa äskanden ligger mycket av upprepning och kontinuitet. Det ska till tapp i antalet helårsstudenter för att de ska omfördelas. Det är mycket svårt att få fler helårsstudenter med hänvisning till ökat söktryck eftersom det innebär att något annat ämne måste släppa till medel, något som inte gärna görs om det inte finns en tydlig underproduktion.

Problemet är bara att institutionerna inte ens får omfördela helårsstudenter mellan de egna ämnena! I fakultetens tilldelning står vilka ämnen som varje helårsstudent ska användas inom. Om ett ämne underproducerar riskerar dessa helårsstudenter att dras in. Men för att institutionen inte ska förlora helårsstudenter kan andra ämnen på institutionen överproducera och på så sätt täcka upp för ämnet som underproducerar. Institutionen går jämnt upp och undviker att förlora helårsstudenter. Samtidigt innebär det att det kan finnas ämnen som konstant underproducerar på en institution samtidigt som det finns andra som konstant överproducerar. Det innebär i långa loppet ojämn och orättvis arbetsfördelning mellan lärare i olika ämnen. Men hellre det kan nog institutionsledningen tycka, än att riskera att förlora helårsstudenter till en annan institution.

Det är aldrig bra med fördelningssystem som riggas så att orättvisor kan skapas och upprätthållas. Istället ska fördelningssystem se till att omfördelning sker transparent och utan ryckighet. Det vore enkelt för fakultetsledningen att fördela grundutbildningsmedel till institutionerna utan att sedan lägga sig i hur institutionerna sköter fördelningen mellan ämnena. Varje år följs sedan söktryck och produktion upp. Skulle det uppstå institutioner som underpresterar så omfördelas deras helårsstudenter till andra institutioner som överproduccerar enligt något fastlagt system som också tar hänsyn till historisk produktion så att det inte blir för ryckigt. Men att inte institutionerna själva ska ha makt att fördela sina grundutbildningsresurser som de finner lämpligast tror jag inte är bra i långa loppet.

Det märkliga är att jag aldrig hört någon ifrågasätta eller försöka diskutera denna märkliga ordning på vår fakultet. Förmodligen säger det mer om hur dåligt jag hänger med i den interna debatten än om vad folk diskuterar på olika möten. Eller kanske inte. För jag får trots allt reda på en del av vad som diskuteras genom meddelanden på personalmöten och styrelsemöten på vår institution. Och aldrig hittills har jag hört något om någon principiell diskussion om hur kostnader och intäkter fördelas på vår fakultet. Jo, det finns ett undantag. Fördelningen av hyreskostnader på LUX har varit uppe och är tror jag alltjämt en levande fråga. Men det är också allt konstigt nog.