Jag har alltid varit en fiende mot riktade utlysningar, lärarjänster som annonseras med så snäva innehållsbeskrivningar eller uppräkningar på särskilt meriterande forskningsinriktningar att alla förstår att det inte kan vara särskilt många som motsvarar förväntningarna. Exemplena flödar tyvärr över inom högskolan och nu senast har det hänt på min egna institution. Många blir besvikna, många blir ledsna, många blir arga. I första hand ett antal yngre forskare och lärare som skulle ha en chans att komma ifråga för den om den bara hade varit formulerad lite bredare. En annan negativ aspekt är vad den här typen av riktade utlysningar får för effekter på arbetsklimatet när alla vet att det inte alltid handlar om att agera i öppen konkurrens med andra forskare och lärare. Risken är uppenbar att det skapas en tystare kultur där kritik hålls inne eftersom det kan hämma möjligheten att i framtiden få en fast anställning när detta i praktiken bestäms av dem som har något att säga till om när det gäller utlysningstexterna.
Samtidigt måste man i ärlighetens namn också framhäva att det finns skäl till riktade utlysningar. För det första kan det faktiskt i vissa fall handla om arbetsuppgifter som är så speciella att en viss kompetens faktiskt behövs. I vissa fall som när det gäller anställning av forskare eller doktorander i väldefinierade externfinansierade projekt är det snarast ett måste med relativt snävt inriktade utlysningar. Andra skäl kan vara personalvård. Det är inget okänt fenomen att någon lärare som vikarierat på en lärartjänst under något år eller två löper mycket hög risk att få se sig omsprungen av någon kollega när väl ett lektorat blir utlyst eftersom de som inte vikarierat istället kunnat meritera sig genom att forska inom något projekt. Här ligger inte sällan också en könsaspekt gömd. Och det klart att det är frestande att under hot om att behöva anställa någon som inte är särskilt intresserad av att undervisa och som har stora möjligheter att dra in projektmedel välja en välkänt pålitlig lärare.
Det är ingen tvekan om att det handlar om svåra avvägningar, svårare än vad många nog vill låta påskina. I sådana här lägen är det viktigt att ha en strategi att luta sig emot. Tyvärr innehåller dock de flesta strategier formuleringar som innebär att man ska bli bättre på att dra in externa projektmedel (vilket skulle leda till slutsatsen att ha breda utlysningar) lika mycket som att hålla hög kvalitet i undervisning (vilket skulle kunna leda till att sätta det säkra framför det osäkra). Min egna slutsats blir trots allt att det är bättre att utlysa tjänster brett så länge alla vet vad som gäller. Det bör vara tydligt för en vikarie på en tjänst som kan komma att utlysas att det kommer att vara en bred utlysning där det inte finns konkurrensfördelar för de som redan är inne i systemet. I så fall sprids inga falska förhoppningar och det är väl just det som är grunden för hela problematiken.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Efter jag lagt upp detta inlägg har en hel del hänt. Det finns en diskussion på institutionen om för- och nackdelar med denna typ av processer. Befriande är att alla är överens om att uppmuntra potentiella sökande och dessutom söka brett bland sakkunniga. Jag hoppas att detta skickar signaler till alla som har tidsbegränsade anställningar. Både dem som under ett antal år slitit med undervisning som vikarier och dem som undervisat och forskat på externa medel. Båda kategorierna befinner sig i stark beroendeställning till arbetsgivare, men har generellt ändå diametralt olika intressen i hur tjänsteutlysningar formuleras. Vikarier vill ofta ha snäv utlysning om det är de egna insatserna som ska besättas med en fast anställd lärare. Externfinansierade forskare vill gärna ha en bred utlysning för att kunna konkurrera om en fast anställning. Lösningen är som jag var inne på ovan att vara tydlig redan när en vikarie engageras med vad som gäller för framtiden. Men det handlar lika mycket om att jämställa bedömningen av undervisningsinsatser och forskningsinsatser så att lärarvikarier som uppvisat stor undervisningsskicklighet kan konkurrera med forskare med långa publikationslistor.
SvaraRadera