April i akademin

Det är april och det märks. Att arbeta som lärare och forskare på ett universitet innebär alltid en salig blandning av uppgifter. Men april tycks värre än någon annan månad. Igår skrev jag på en text med anledning av mitt externfinansierade forskningsprojekt. Utöver det skrev jag på ett sakkunnigutlåtande för en doktorandtjänst och lyckades dessutom skriva ihop fyra populära sidor för en universitetsintern beställning för kommunikationsenheten. Då har jag ändå inte nämnt handledningen av en praktikant, onsdagslunchen med kolleger och alla de vanliga eposten om möten och resor. Och detta på en av de få dagar i almanackan som var ren från möten, föreläsningar eller andra tids- och lokalbundna åtaganden.

Jag vet att det finns strategier för att inte hela tiden känna det som att man kastas mellan olika uppdrag med helt olika syften och villkor. Att det blir så här splittrat kan alltså inte lastas någon annan än mig själv. Det är väl just den insikten som gör mig så frustrerad.