Medierna är nu fulla av reportage om tioårsminnet av stormen Gudrun. De flödar över av hur-gick-det-sen-historier. Alla jag har tagit del av berättelser om strävsamma skogsbrukare som klarat av krisen med små men hanterliga förluster. Sanningen är dock en annan. Stormen Gudrun blev en bra affär för de allra flesta. Efter stormen satte nämligen intresseföreningar och skogsbolag igång en massiv lobbykampanj som snart resulterade i att staten betalade ut tre miljarder i olika stöd för skogsägare, varav 0,7 miljarder kunde fås tillbaka i form av europeiskt katastrofstöd. Sammanlagt betalade staten alltså ut 2,3 miljarder kronor med argument som bottnade i rädsla för fallande virkespriser och hotande barkborrsangrepp.
Några år efter stormen visade det sig att det statliga stödet fullt ut kompenserat skogsägare för stormens skador. Det har också noterats att stormen inte resulterade i något större intresse för att teckna försäkringar för stormfälld skog. Allt står att läsa i en statlig rapport som kommer fram till slutsatsen att det var fel av staten att betala ut stödet. Det hindrar förstås inte att enskilda skogsbrukare kan ha lidit viss ekonomisk förlust, men på det hela taget har de alltså hållits helt skadefria.
Jag tycker att det är synd att jag inte lyckats fått ett enda reportage med anledning av stormen Gudrun tio år senare som tar upp denna viktiga aspekt och lärdom. Vad det handlar om är att vi behöver bättre journalister som förmår att tränga igenom den så kallade medielogiken för att kunna ge fler perspektiv på en omvälvande händelse än bara det förväntade. Det är inte svårt eller jobbigt om en amatör som jag kan göra det.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar