Många har beklagat vår förre rektors försök att påverka utnämningen av nästa styrelseordförande som det rapporterats i Sydsvenskan. Det finns därför ingen anledning för mig att upprepa den allmänna meningen som nog väl överensstämmer med den som vår nye rektor också har gjort uttryck för, utom möjligen med tillägget att med tanke på hur illa processen sköttes av den handfull personer som stod bakom det alternativa förslaget på styrelseordförande, så undrar man blygt vad de egentligen ville bidra med. En sak är säker. Kunskap om förankring och smidighet i lobbyprocesser kan det knappast ha varit.
Mina tankar går istället till rektorsavtackningarnas funktion och syfte. Det var nu exakt en månad sedan vår förre rektor hade öppen avtackning med presenter och långa led av människor som ville skaka tass. Sådana ritualer har förstås inrättats för att ge alla en chans att visa sin uppskattning för det som varit. Med tanke på att många verkar ha tagit tillfället i akt kan man nog också leva med den relativt höga kostnaden för kalaset, 250.000 kronor enligt beslut 13 (Dnr STYR 2014/1228) på rektorssammanträdet 18 december förra året.
Men rektorsavtackningar har en annan viktig innebörd som är lätt att glömma bort i den allmänna välviljan. Det är också en stark signal om att arbetet nu är avslutat och att andra måste få ta vid. I min värld innebär det att den avtackade bör göra vad som är möjligt för att lämna fältet fritt för de nya krafterna att styra som de vill utan att knyta upp resurser mer än nödvändigt för kommande år. Det gäller inte bara universitet, utan alla organisationer och på alla nivåer. Det är en hederssak att lämna över med så stora frihetsgrader som möjligt för de efterkommande, moraliskt eftersträvansvärt om man vill ta så stora ord i sin mun. Tyvärr är mitt intryck, efter att ha gått igenom de knappt 50 (!) rektorsbesluten 18 december, att ett stödbrev för en annan ordförande bara följer den allmänna andan i beslutsfloden som snarare verkar ha varit att knyta upp så stora resurser som möjligt för så lång tid framöver som möjligt. (Här måste jag lämna en brasklapp, för det är förstås inte omöjligt att vår nye rektor har varit informellt tillfrågad om de olika besluten som fattades för kommande år.)
Det är nog många gånger svårt för individen att avgöra när man ska fatta beslut och när man ska avstå för att istället låta andra fatta dem. Som ett stöd i det arbetet har vi institutioner som avtackningar. Budskapet i dessa är dock tyvärr dubbeltydigt, de signalerar både uppskattning och avslut på en och samma gång. För att agera i enlighet med avtackningarnas innebörd krävs också eftertänksamhet och en stark inre kompass om rätt och fel. Det är onekligen ett memento för oss alla.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
"Det är nog många gånger svårt för individen att avgöra när man ska fatta beslut och när man ska avstå för att istället låta andra fatta dem." Är det inte en viktig del i det som vi brukar kalla "ledarskap"? Letar vi inte efter individer, som bättre än andra förstår just denna intrikata psykologi? Och andra delar av "ledarskapet". Som extra gott omdöme, att aldrig gynna sig själv och liknande meriter eller insikter.
SvaraRadera