Kvalitetsmätningar

Utifrån föregående bloggpost om universitetens budgetprocess som jag skrev just före jul kan man resonera vidare. Många har ju utförligt kritiserat regeringens initiativ för att fördela forskningsmedel på grundval av kvalitetsindikatorer samt Vetenskapsrådets utredning. En del av kritiken är grundläggande och går ut på att man inte kan mäta kvalitet kvantitativt, det ligger liksom i begreppens natur. En annan relevant kritik går ut på att existerande system är orättvist eftersom det premierar vissa forskningsområden där citeringsanalyser fungerar och det finns databaser som är relativt heltäckande samtidigt som ämnen med andra citerings- och publikationsmönster än dem som mäts blir felrepresenterade.

Hela denna apparat är ju utslag av the new public management där man inför kvantitativa indikatorer att mäta verksamheten med ungefär som man i privat näringsliv kan mäta produktivitet i resultat- och balansräkningarna. I privat näringsliv inbillar jag mig utan att veta att man i första hans satsar på kärnverksamheten och att stödfunktioner endast hålls på den nivå som behövs för att kunna kontrollera och styra verksamheten för att optimera resultat. Utifrån det perspektivet vore det ingen dum idé att kvantifiera universitetens produktion och välja administration för att optimera forskning och utbildning och inget annat. Alltså, om Lunds universitet har som mål att bli världsledande utifrån vissa bestämda och RÄTTVISA indikatorer så måste vi räkna fram vad sådan forskning och utbildning skulle kosta, gärna jämfört med de bästa universiteten i världen. När vi vet det kan vi sätta av motsvarande medel i vår egna budget och sedan anpassa stödfunktionerna efter det som till äventyrs blir över.

Vet alltså någon var man på Lunds universitet sysslar med att ta fram rättvisa indikatorer för forskning och undervisning inom olika ämnen så att man får något som går att jämföra över fakulteter och ämnen? När vi har indikatorer borde dessa appliceras på andra världsledande universitet och dessutom jämföras med kostnaderna där. Med hjälp av resultaten bör vi kunna beräkna vilka medel som behövs för att vår forskning och undervisning ska kunna bli världsledande enligt de indikatorer vi tagit fram? För det kan väl inte vara så att en administrativ kostnad på cirka 30 procent inte rymmer en sådan fullständigt oumbärlig verksamhet?