Prorektorsval

Det har nog inte passerat obemärkt att prorektorsvalet efter Eva Wiberg blivit lite komplicerat. Sydsvenskan publicerade nyligen en artikel i ämnet. Det som slår mig i denna artikel är uttalandet av vår styrelseordförande som i intervjun hävdar att beredningsgruppen endast förde fram en kandidat av den enkla anledningen att hon "var i särklass i jämförelse med övriga kandidater." Det var onekligen en ny uppgift.

Jag vet inte om Jonas Hafström är korrekt citerad i bladet, har själv lite bittra erfarenheter av hur journalisterna där ibland väljer att citera källor. Men om han är det är uttalandet ganska uppseendeväckande. Jag sitter nämligen i Universitetskollegium, vår hörandeförsamling, och när styrelseordförande i det sammanhanget redogjorde för processen var det helt andra orsaker som framkom. Av de tre kandidater som gått vidare från beredningsgruppens intervjuer hade enligt Hafström två av olika anledningar dragit tillbaka sina respektive ansökningar. Visst påstod Hafström även då att den föreslagna kandidaten var mycket lämpad, kanske den bäst lämpade. Men anledningen till att Universitetskollegium endast presenterades med en kandidat att rösta på var alltså en annan.

Min stilla fråga blir nu om vi kan ha det så här? Att universitetets styrelseordförande ger lite olika versioner av varför endast en prorektorskandidat presenterats som valbar för Universitetskollegium. I något av sammanhangen har han ju uppenbarligen inte givit hela sanningen. Nu tror jag inte denna sak rubbar vår regerings förtroende för Hafström som styrelseordförande. Dock är risken överhängande att det rubbar Universitetskollegiets och de anställdas förtroende för honom. En nog så allvarlig sak efter en havererad prorektorsvalsprocess. Allt självklart under förutsättning att Hafström är korrekt citerad i Sydsvenskan.