Årets nobelpris

En sak som garanterat inte kommer att delges allmänheten i någon enda mediesändning eller tidningsartikel idag på Nobeldagen är det märkliga förhållandet att medicinpriset till 屠呦呦 inte rapporteras särskilt utförligt eller ingående i kinesiska medier. Nej, det handlar förstås inte om någon censur. Bara att de undanhåller den rapportering man kunde förvänta sig när nu ett nobelpris som inte handlar om litteratur eller fred äntligen går till en kines.

För Kina har liksom Japan under senare decennier satsat enormt på att bärga något vetenskapligt nobelpris. Och det klart att har man satsat så hårt och så mycket under så lång tid så borde det vara glädjescener när alla satsningar äntligen ger frukt. Man kunde förvänta sig att kinesiska medier trumpetade ut triumfen i vart enda lite vrå och skrymsle i Mittens rike under veckor och månader. Men nej, årets medicinpriset delas i det närmaste ut i kinesisk radioskugga.

Skälet är att det går till fel sorts medicin. För 屠呦呦 har som bekant utvecklat sin belönade medicin genom att ingående undersöka traditionella läkemedel och sedan med hjälp av sina fynd extrahera verksamma substanser. Det är på tvärs emot allt som den kinesiska staten vill visa med alla sina forskningssatsningar och på tvärs emot det ett vetenskapligt nobelpris till Kina ska vara ett bevis på. Nämligen att Kina är en modern framstående forskningsnation som satsar på framtiden med den nyaste och bästa tekniken. Då håller det inte att rota i traditionella läkemedel för att utveckla nya preparat. Inte ens om arbetet leder till ett nobelpris.