Misstag

Tyvärr klagar jag en del i denna blogg. För mycket egentligen. Då är det också värt att vara ödmjuk. Att konstatera att alla begår misstag, även jag själv. För det är mänskligt att fela. Det är ju när det görs om och om igen utan att man försöker göra om och göra rätt som det börjar övergå i dumhet.

För en tid sedan utvärderade jag en utländsk kollegas arbete tillsammans med några andra sakkunniga. Vi var eniga i våra slutsatser och jag tycker vi kom fram till rätt beslut. Det var inga problem. Men i vårt utlåtande tillät vi oss också att resonera om möjligheterna till den utvärderade kollegans karriärutveckling. Vad det handlade om från vårt håll var en önskan om att denne skulle publicera sig mer i internationella peer-review tidskrifter. Det motiv vi angav var att det på ett bättre sätt skulle göra vår kvalitetsbedömning säkrare. Ett annat motiv som inte framgick lika klart var att peer review tenderar att vara kvalitetsdrivande, i alla fall när det fungerar som det är tänkt.

Sedan jag var med och skrev detta utlåtande har jag lärt mig om DORA, San Fransisco Declaration on Research Assessment. Den innebär bland annat att man inte ska använda kvantitativa utvärderingsmetoder för att bedöma kvaliteten på enskilda forskningsbidrag. Det kan tyckas självklart och är det också. När man är sakkunnig ska man göra sin egna kvalitetsbedömning på läsning av alla inlagor. Det gjorde vi också i vår sakkunnigutvärdering. Misstaget som jag ser det var att vi inte var tillräckligt tydliga när det gällde att klargöra varför vi även föreslog mer internationell publicering med peer review. Allt för lätt kunde det förstås som att det skulle ha hjälpt oss i kvalitetsbedömningen. Men det hade det ju faktiskt inte.

Detta belyser också ett annat problem, att bedöma forskningskvalitet kollektivt. I det aktuella fallet var vi en handfull som tillsammans skulle skriva en utvärdering. En av oss föreslog texten med resonemang om peer review och även om jag var tveksam och även sa det så hade jag inte sinnesnärvaro och integritet nog att säga att jag tycker inte att vi ska föra dessa resonemang alls. Jag litade lite för lite till min egen bedömning och lite för mycket till mina kollegers. Textstycket kortades, men i efterhand kan jag konstatera att det inte räckte. Jag borde ha föreslagit att den skulle utgå helt.

För mig var detta den viktigaste läxan. Att i utvärderingssammanhang alltid säga vad jag tycker och att stå för den ståndpunkten tills dess att mina argument är sämre än de arguments om de av annan mening hävdar. Det måste jag komma ihåg till nästa gång. Det är redan nu på måndag.