Lunds universitets anseende

För dem som följer arbetet med en strategisk plan som enligt planerna ska gälla från 2016 och tio år framåt har en fråga diskuterats, nämligen "Du är på internationell konferens om 10 år och säger att du är från Lund – vad hoppas du att man säger då?"

Personligen tycker jag frågan är malplacerad. Anseende hör sällan hemma i en strategisk plan lika lite som en värdegrund eller en vision. Sådana saker kan nog vara viktiga, men tar i arbetet med en strategisk plan uppmärksamheten från fokus, nämligen vilka är målen och vad är våra strategier för att nå målen. Det är svårt nog som det är att vinna intresse och förtroende för strategiarbetet eftersom alla som varit med några gånger har lärt sig att dessa dokument sällan eller aldrig är särskilt mycket värda. Dagen efter att de presenterats och beslutats är de bortglömda och arbetet fortsätter som vanligt. Mitt intryck är att detta varit fallet särskilt ofta vid Lunds universitet.

Med detta sagt kan jag också konstatera att det kan finnas relevanta mål om ökat anseende eller bättre medarbetaranda. I en organisation där det förekommer problem med kränkningar eller trakasserier liksom mildare former av förolämpningar så är det förstås självklart att formulera mål om förbättringar liksom strategier för att åstadkomma dem. Mitt intryck är att detta inte är ett huvudproblem vid Lunds universitet även om det säkert finns enheter och institutioner som har en del i övrigt att önska inom detta fält.

Även anseendet kan vara värt ett eller två mål i en organisation som saknar det. Även här är mitt intryck att Lunds universitet har ett mycket gott anseende nationellt såväl som internationellt. TNS Sifo publicerade för någon månad sedan sin årliga rapport om anseendeindex för svenska lärosäten. Lunds universitet kommer på en hedrande tredje plats med bara två tekniska högskolor knappt framför sig. Resultatet speglar min bild och svaret på frågan om vad jag hoppas att man säger till mig när jag yppar att jag är från Lund på en internationell konferens om tio år är detsamma som det man säger till mig redan idag: "Alright, and how are things at Lund."

Min poäng är att arbetet med den strategiska planen borde fokuseras mer på målformuleringar om saker vi inte är bra på idag. Inte på sådant som vi redan kan.