Nu kan ESS artbestämmas!

ESS-dramatiken går vidare och vem hade väl förväntat sig något annat. Nu i senaste regleringsbrevet för Vetenskapsrådet har regeringen beslutat att 428 miljoner av beslutade 800 miljoner ska betalas ut till ESS under 2014. Detta alltså utöver de 284 miljoner som Lunds universitet ska betala under 2014 av de 550 miljoner som styrelsen beslutat sedan tidigare då Allan Larsson var styrelseordförande och rektor hade att acceptera det han hittade på. Det börjar alltså bli betydande belopp som plöjs ner i ett internationellt åtagande trots att inget annat land utanför Skandinavien fattat några bindande beslut. Det börjar allt mer se ut som om regeringen och universitetet med gemensamma krafter målat in sig i ett hörn som kan leda till att det i slutänden blir ett helsvenskt projekt. Det vore något, en svensk 16-miljarders satsning på åkrarna utanför Lund….

Men det mest intressanta är egentligen inte de 428 miljonerna som ju redan beslutats sedan tidigare. Nej, det mest intressanta är att det utöver dessa pengar också finns en rad i regleringsbrevet om att ytterligare 150 miljoner ska gå till ESS av Vetenskaprådets allmänna anslag för forskningsfinansiering och forskningsinfrastruktur om sammanlagt 3,1 miljarder. Detta är faktiskt ingen liten sak utan det allra första fallet av att ESS drar pengar från allmänna forskningsmedel. De avsatta 800 miljonerna räckte inte och regeringen är tvungen att lägga till ytterligare 150 miljoner av de allmänna anslagen.

Det innebär att vi nu kan artbestämma den främmande fågeln ESS. Som många under flera år redan hävdat, vilket framgår av en ledare i Sydsvenskan helt nyligen, visar det sig nu att det var en gökunge och inget annat innanför skalet.

Oklart är ännu var Vetenskapsrådet ska ta in pengarna. Blir det på forskningsinfrastruktur eller humaniora? Oavsett vilket kan man nu inta lite olika hållningar. Den lokalpatriotiske kan förstås glädja sig åt att Lund och dess universitet lyckats tillskansa sig 150 miljoner på andras (läs Uppsalas) bekostnad. Personligen tror jag det vore ett misstag. Uppsalafysikerna kommer inte stillatigande åse detta utan att agera och resultatet kan mycket väl bli att allt större delar av VR:s anslag binds upp för olika mer eller mindre realistiska prestigesatsningar som görs av rättviseskäl mer än vetenskapliga. Jag landar alltså i den andra hållningen som innebär ett "vad var det jag sa" liksom en oro för hur det ska gå med svensk forskning i stort om nu ESS drar resurser under några år utan att ens byggas. Den som lever får se.

Kvalitetsmätningar

Utifrån föregående bloggpost om universitetens budgetprocess som jag skrev just före jul kan man resonera vidare. Många har ju utförligt kritiserat regeringens initiativ för att fördela forskningsmedel på grundval av kvalitetsindikatorer samt Vetenskapsrådets utredning. En del av kritiken är grundläggande och går ut på att man inte kan mäta kvalitet kvantitativt, det ligger liksom i begreppens natur. En annan relevant kritik går ut på att existerande system är orättvist eftersom det premierar vissa forskningsområden där citeringsanalyser fungerar och det finns databaser som är relativt heltäckande samtidigt som ämnen med andra citerings- och publikationsmönster än dem som mäts blir felrepresenterade.

Hela denna apparat är ju utslag av the new public management där man inför kvantitativa indikatorer att mäta verksamheten med ungefär som man i privat näringsliv kan mäta produktivitet i resultat- och balansräkningarna. I privat näringsliv inbillar jag mig utan att veta att man i första hans satsar på kärnverksamheten och att stödfunktioner endast hålls på den nivå som behövs för att kunna kontrollera och styra verksamheten för att optimera resultat. Utifrån det perspektivet vore det ingen dum idé att kvantifiera universitetens produktion och välja administration för att optimera forskning och utbildning och inget annat. Alltså, om Lunds universitet har som mål att bli världsledande utifrån vissa bestämda och RÄTTVISA indikatorer så måste vi räkna fram vad sådan forskning och utbildning skulle kosta, gärna jämfört med de bästa universiteten i världen. När vi vet det kan vi sätta av motsvarande medel i vår egna budget och sedan anpassa stödfunktionerna efter det som till äventyrs blir över.

Vet alltså någon var man på Lunds universitet sysslar med att ta fram rättvisa indikatorer för forskning och undervisning inom olika ämnen så att man får något som går att jämföra över fakulteter och ämnen? När vi har indikatorer borde dessa appliceras på andra världsledande universitet och dessutom jämföras med kostnaderna där. Med hjälp av resultaten bör vi kunna beräkna vilka medel som behövs för att vår forskning och undervisning ska kunna bli världsledande enligt de indikatorer vi tagit fram? För det kan väl inte vara så att en administrativ kostnad på cirka 30 procent inte rymmer en sådan fullständigt oumbärlig verksamhet?