De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

fredag 22 november 2013

Ny ordförande, nya tider

Inte ens den minnesgode kommer väl ihåg att jag för snart ett och ett halvt år sedan klagade över att Lunds universitets ledning åkte till Oxbridge för att lära sig bli världsledande. Mitt förslag var att istället åka till Freiburg. Helt klart är i alla fall att ledningen inte lyssnar på mig. Nästa resa går till Sydafrika, Malawi och Botswana där vänskapsband och avtal skall knytas med ett gäng universitet. Alumner ska dricka och äta på svenska ambassaden i Pretoria. Det blir konferens som anordnas av ett nordiskt centrum där nere m.m.

Här kan förstås en vanlig forskare förfäras. En samling högre tjänstemän och styrelseordförande åker på en resa i nära två veckor till… Afrika! Det borde vara svårt att motivera med utgångspunkt i vår strategiska plan som innebär att Lunds universitet ska bli världsledande. För är det det vi ska bli borde inte våra högsta ledare ha tid att åka på den här typen av resor, de borde ha väldigt mycket annat att bestyra.

Men här finns faktiskt ett väl förankrat skäl till resan. Enligt rektor har "Afrika pekats ut som en viktig strategisk satsning i Lunds universitets internationella handlingsplan som antogs 2010-2011." Grundligare än så kan knappast en resa motiveras. Dessutom hävdar rektor att "syftet med resan är att utforska nya och stärka redan befintliga samarbeten." Vad mer kan man begära?

Jo, att universitetsledningen inte ljuger sina anställda rakt upp i ansiktet och att de kan läsa sina egna handlingsplaner och inte behöver hitta på innehållet i dem för att motivera resor till främmande världsdelar. I den handlingsplan för internationalisering 2010-2011 som rektor hänvisar till i sitt rektorsbrev (där det dessutom inte finns någon länk eftersom det då skulle bli allt för enkelt att kolla innehållet) står visserligen som ett delmål att "upprätta universitetsgemensamma strategier för relevanta geografiska regioner såsom Afrika, Mellanöstern och Sydasien" med universitetsledningen som ansvarig. Det är enda stället i hela handlingsplanen som det andas om den afrikanska kontinenten. Problemet är bara att detta enligt handlingsplanen skulle ha skett under 2010 och 2011, något som rektor talar tyst om när han motiverar två-veckorsresan till Afrika. Med en handlingsplan som gått ut för två år sedan motiverar rektor alltså utan blygsel att universitetet skickar en delegation från ledningen med styrelseordförande och prorektor i spetsen på en exceptionellt lång afrikaresa. Bättre sent än aldrig tycks devisen vara.

Men det är det inte. Det är inte rimligt att universitetsledningen åker till Afrika i två veckor med motiveringen att resan borde ha gjorts för två år sedan enligt en sedan länge utgången handlingsplan! Till detta kommer att jag för mitt liv inte kan förstå varför styrelseordförande måste med på en resa som syftar till att upprätta universitetsgemensamma strategier eller ens att utforska nya eller stärka befintliga samarbeten. Kan inte prorektor klara det själv?

Misstanken kryper istället fram att det finns dolda motiv som ledningen av en eller annan anledning inte vill flagga med. Själv tänker jag på vår styrelseordförandes personliga engagemang för Afrika och den kontinentens fattiga och förtryckta. Viktigt och behjärtansvärt, mycket viktigare än om Lunds universitet blir världsledande eller inte, om det internationaliseras eller inte. Ingen tvekan om det. Men om det är så att vår styrelseordförandes personliga engagemang i en främmande världsdel innebär att handlingsplaner och andra måldokument kan tolkas lite som det passar är det inte värt det för att få in en resa just dit. Det finns mycket som måste göras i ledningen om Lunds universitet ska ha en chans att bli världsledande. Den begränsade tiden som står till ledningens förfogande kan användas mycket bättre än två veckor i Afrika.

Värst av allt är att ledningen visar ett synnerligen olyckligt förakt för måldokumentens innehåll när det motiverar resor på detta sätt. Vad ska medarbetarna tro och varför ska vi hålla oss till strategier och andra måldokument när självaste styrelseordförande uppenbarligen nöjer sig med att motivera sina resor med dokument som inte gäller. En alternativ angelägen uppgift är exempelvis att ta fram en ny handlingsplan för internationaliseringsarbetet. Den gamla gick ju ut för hela två år sedan.

Men så ser det alltså ändå ut såvitt jag kan bedöma. Vi har en styrelseordförande och en prorektor som tillbringar två veckor i södra Afrika för att uppfylla en handlingsplan som gick ut för två år sedan när det gällde en skrivning om att upprätta universitetsgemensamma strategier. Jag känner att det hade funnits betydligt bättre sätt för prorektor och styrelseordförande att ägna två veckor för att uppfylla den strategiska planens mål att Lunds universitet ska bli världsledande. Värst av allt är det förakt de visar universitetets måldokument och det underkännande de själva ger hela apparaten att arbeta målstyrt och med handlingsplaner. Mitt förslag är att de istället ger sig i kast med att göra universitetet världsledande genom att åka till Freiburg. Det skulle i så fall bara vara ett och ett halvt år för sent.

3 kommentarer:

  1. Du har i annat sammanhang skrivit om fundraising kontoret vid LU, och att de drog in 9 miljoner men att med en stor bemanning också kostade ca 9 miljoner? Således ingen netto effekt. Hittar inte inlägget just nu, men hoppas att jag inte sprider felaktiga siffror. Nu kan vi läsa om att floran av olika "innovations"-kontor skall ökas vid LU. "koppla ihop innovationsarenorna LU Open och LU Innovation System, samt enheterna som arbetar med forskningspengar, Forskningsservice och Donatorrelationer." För den som jobbat inom LU ett tag så frågar man sig vad vi skall med alla dessa innovationsenheter till? Var och en med personal och varsin VD. Artikeln uttrycker viss oro över att det är svårt att inte trampa varandra på tårna, samt att omvärlden kan ha svårt att "hitta in". Tror jag det om man skapar den ena enheten efter den andra, utan samordning. "Den nya organisationen till trots kommer LU Open, LU Innovation System, Forskningsservice och Donatorrelationer även fortsättningsvis att ha sina egna kommunikatörer och ledningar. Kommer ni att ha en gemensam kommunikationsplattform utåt? – Nej, det kommer vi nog inte att ha." Nuff said!

    http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ny-organisation-ska-samla-innovationer/

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentar. Det du beskriver skrev jag om 9/5 i år och det stämmer inte helt. Vad det handlade om då var hur man redovisar kostnader och resultat inom fundraising och att det inte var klart hur mycket verksamheten kostade och hur mycket den drog in. I årsredovisningen ser det ut som om det är en kostnad på 9,3 miljoner och intäkter på 30 med ett resultat på knappt 20, men det är alltså långt ifrån glasklart.

    Att ledningen framhäver innovationsverksamhet är inget nytt. Samverkan kostar allt mer på Lunds universitet och därför är det nog bra att olika enheter förs samman och slimmas. Hoppas nu bara att det är så det blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kan alltid hoppas. Men vi skall nog vara glada för att LU ändå är hovsamma och försiktiga med skattepengar i dessa sammanhang. Värre är det i region Skåne, där det skapas innovations- och utvecklingsenheter i parti och minut. När det sedan blir alltför vildvuxet och företagarna inte kan hitta in, så ordnar man en enhet till, som skall göra alltihop "tydligt":
      http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/region-skane-samordnar-for-att-oka-tillvaxten/

      "På sikt är målet ett tydligt erbjudande mot SME i Skåne där vi tydligt marknadsför vad de offentliga aktörerna i innovationssystemet kan erbjuda dem." Om man skall ställa skattepengar till förfogande som risk- och uppstartskapital är en fråga. Men om man nu ställer en summa till förfogande, och medlen först går till ett antal bolag och enheter med personal och varsin VD, hur mycket av pengarna finns sedan kvar på botten av kassakistan, när det är dags att dela ut stödmedel? En avsikt verkar vara att kunna lugga EU på medel i Horizon 2020 satsningen. Men man glömmer att även EU pengarna är skattemedel! Men när VDar och bolagsstyrelser tycker att det är för lite fart på enheten, så kan man ju alltid åka till någon mässa i Cannes och dricka gott och gratis. Allt för skattepengar.

      Radera