Papperslös

En föga utredd märklighet är landstingens arbetsfördelning. Under våren har ju Zaremba och andra ingående debatterat det påhittade marknadssystemet kring sjukvård som även gäller skola, högskola och äldrevård m.m. En effekt av hälsovårdens marknadssystem är att landstingen inte vill ta på sig kostnader för andra än de egna invånarna. Därför är det svårt att få hjälp med annat än ren akutsjukvård om man inte är skriven i det landsting som man söker vård i. Våra barn får ömsom tider, ömsom inte när vi ringer och behöver hjälp med mollusker, långvariga febrar och allt vad det är. Avgörande för om vi får en tid eller inte är helt enkelt vem som råkar ta emot samtalet, reglerna verkar kunna tillämpas både för att vägra sjukvård och för att medge den. Ibland är det OK att få tid på en mottagning mot en förhöjd patientavgift. Detsamma gäller oss vuxna.

Häromdagen kom dock min fru på något genialt. Från 1 juli i år träder nya regler i kraft som ger papperslösa rätt till vård som inte kan anstå liksom hälsokontroller. Om man inte säger att man är skriven utanför Skåne som vi brukar göra, utan istället hävdar att man är papperslös så kan de inte längre vägra vård. Det bästa i kråksången är att de inte kan börja fråga efter leg eller personnummer eftersom det ju är just avsaknaden av dessa instrument som är själva definitionen av papperslös. På så sätt har vi i alla fall löst ett litet problem i Lund.