LTH-professorn

Sedan måste ju också senaste skandalen på universitetet kommenteras. I veckan häktades en designprofessor på LTH misstänkt för trolöshet mot huvudman. Som jag förstår har han med några få år passerat pensionsåldern, men har alltså ändå kunnat använda universitetets resurser på misstänkt sätt. Gärningarna ligger några år tillbaka i tiden och bör då ha gjorts något år före pension. Det ska onekligen bli intressant att följa vad detta kan utmynna i och hur allvarligt det hela sedan ter sig.

Några minns kanske en LTH-professor som 2005 sade upp sig efter att ha låtit det egna bolaget ta betalt för tjänster som tillhandahållits av institutionen och som därmed egentligen borde ha fakturerats därifrån. Då hade det även förekommit inköp av datorutrustning, resor och annat som attesterats av professorn själv. Den gången lades utredningen ner och istället åtalades professorn endast för grovt skattebrott p.g.a. tidsskäl. Han dömdes också i slutet av 2008 till ett års fängelse och näringsförbud. Istället satte universitetet igång en civilrättslig process för att få tillbaka pengarna. Hur det gick med den vet jag inte. Men klart är att professorn fick sin dom fastställd i hovrätten och att prövningstillstånd inte beviljades av Högsta domstolen i juni 2011 drygt sex år efter avslöjandet. Som sagt, vi får se hur det går denna gång.

Örtoftaverket

Egentligen är det märkligt hur mycket snack det är kring spårvägen som planeras i staden. Min högst personliga ståndpunkt är att frågan är alldeles för tidigt väckt. Nog tycker jag att man först måste invänta besked i slutet av 2013 eller början av 2014 om ESS blir av innan det är dags att debattera  spårvägsplanerna. Utredningen som gjorts blev klar i tid eftersom tanken var att ESS skulle vara i finansiell hamn under våren 2013. Nu har det dragit ut på tiden och då borde också ansvarsfulla politiker lägga spårvägen i malpåse ett halvår eller så tills vi har klart besked om ESS. Blir ESS uppskjutet är det ju knappast någon idé att göra denna jätteinvestering. MAX IV räcker inte som underlag.

Istället pågår ett bygge som är långt mäktigare och betydligt mer intressant, kraftvärmeverket i Örtofta. Här byggs ett kraftvärmeverk av enorma proportioner och med mycket stora investeringar, knappt två miljarder och därmed Lunds energis största satsning någonsin, utan att någon verkar bry sig. Samtidigt byggs fjärrvärmeledningarna ut från Gunnesbo över Nöbbelöv och Vallkärra för att kopplas samman med ledningar till Eslöv någonstans i trakten av Stångby. Detta kan jämföras med spårvagnsspår om fem och en halv kilometer till en kostnad av 700 miljoner.

För oss som ändå är mer intresserade av det som redan byggs vore det förstås intressant att få en sakkunnig analys av kraftvärmeverket. Enligt reklamen är det en bioanläggning som kommer att eldas med ved, torv och returträ. Det låter förstås bra även om jag nog är lite undrande över att bygga en vedeldad panna i Skåne, här krävs ju ganska omfattande transporter. Hade det inte varit bättre att bygga en sopeldningsanläggning, eller kan man elda sopor här också? Och hur är det med mer avancerade tekniker som används i Värtan, varför har man inte valt den typen av lösning här? Många frågor, men få svar när alla, inklusive regionens nyhetsjournalister, helt fokuserar på en löjlig bilbana som i bästa fall förstör staden och i sämsta fall också drar med sig dess ekonomi.

Tågen rullar

Efter nästan tre år i staden och säkert hundra passager över det södra stickspåret för tåg som rundar idrottshallen och slickar södra kanten av Stadsparken för att försvinna ner mot TetraPak har jag äntligen fått se ett tåg här. Faktiskt har jag i minst ett års tid slutat se mig om när jag passerar spåret efter att ha sprungit på cykelbron över Ringvägen. Tidigt i måndags morse blev jag därför nästan överkörd när ett godståg långsamt rangerade sig fram ner mot TetraPak. Än är undrens tid inte förbi. Hoppas att det inte dröjer ytterligare tre år till nästa tåg pustar förbi.

Papperslös

En föga utredd märklighet är landstingens arbetsfördelning. Under våren har ju Zaremba och andra ingående debatterat det påhittade marknadssystemet kring sjukvård som även gäller skola, högskola och äldrevård m.m. En effekt av hälsovårdens marknadssystem är att landstingen inte vill ta på sig kostnader för andra än de egna invånarna. Därför är det svårt att få hjälp med annat än ren akutsjukvård om man inte är skriven i det landsting som man söker vård i. Våra barn får ömsom tider, ömsom inte när vi ringer och behöver hjälp med mollusker, långvariga febrar och allt vad det är. Avgörande för om vi får en tid eller inte är helt enkelt vem som råkar ta emot samtalet, reglerna verkar kunna tillämpas både för att vägra sjukvård och för att medge den. Ibland är det OK att få tid på en mottagning mot en förhöjd patientavgift. Detsamma gäller oss vuxna.

Häromdagen kom dock min fru på något genialt. Från 1 juli i år träder nya regler i kraft som ger papperslösa rätt till vård som inte kan anstå liksom hälsokontroller. Om man inte säger att man är skriven utanför Skåne som vi brukar göra, utan istället hävdar att man är papperslös så kan de inte längre vägra vård. Det bästa i kråksången är att de inte kan börja fråga efter leg eller personnummer eftersom det ju är just avsaknaden av dessa instrument som är själva definitionen av papperslös. På så sätt har vi i alla fall löst ett litet problem i Lund.

Universitetet förra året

I årsredovisningen 2012 kan man läsa om ditten och datten som får en att fundera. En sak är spetsutbildning i entreprenörskap och innovation som 2012 gav särskilda intäkter om 3,6 miljoner och ett underskott om 1,9 miljoner. Nu smälter pengarna som finns i verksamheten snabbt ihop till ingenting om man ska läsa årsredovisningen. I den här typen av dokument finns dock ofta information som inte syns och som kan sätta saken i annat ljus. Men om man bara utgår från årsredovisningen är det nog snart dags att be om att få slippa detta åtagande.

En annan tankeställare är att Development Office består av 8 personer. Alla kanske inte heltidsanställda, men i alla fall motsvarande en nätt liten forskargrupp. Under året har denna grupp enligt årsredovisningen lyckats dra in 9,3 miljoner i donationsmedel samtidigt som det på annat ställe i årsredovisningen står om donationer på närmare 30 miljoner. Här är det inte lätt att hänga med tyvärr och utvecklingskontoret hade nog vunnit på, tror jag, att donationerna och kostnaderna för att få in dem hade redovisats i ett sammanhang. Som det framställs nu går verksamheten knappt med plus, i alla fall inte om man också räknar in hyror och andra verksamhetskostnader som i sådana här sammanhang brukar vara ganska omfattande. Det är väl möjligt att gruppen även sysslar med annat, men inte om man ska tro deras hemsida. Då är det fundraising som är den allt annat överskuggande verksamheten och här vore det alltså värt att få verksamheten rättvist belyst i årsredovisningen.

Ytterligare en sak som man kan undra över om det är rimligt är de ständigt återkommande förlusterna för universitetets bolag. Det är en ganska stor verksamhet som under 2012 en förlust på 6,5 miljoner, lika stor som förlusten 2010 och dubbelt så stor som 2011. Med de siffrorna i minne borde väl styrelsen arbeta för att avveckla eller sälja bolagen. Stödverksamheten för innovationer kan man ju ägna sig åt ändå, den behöver inte bygga på ett förlustskapande ägande som dessutom inte är tillfälligt utan årligen återkommande.

Men den stora kostnaden är förstås MAX IV som drar cirka 170 miljoner 2012 om jag läser årsredovisningen hyfsat rätt och som enligt planeringsförutsättningarna kommande år kommer att suga ytterligare. Dessutom avsätts nu betydande medel för driften. Till detta kommer småsatsningar som att lägga 20 miljoner på att bygga upp en resurs för att landa medel för infrastruktursatsningar, något som motiveras av VR och Wallenberg lagt om sina tankar kring hur forskningens infrastruktur ska finansieras. I praktiken innebär ju också detta en omfördelning mellan fakulteter där alla är med och betalar, men endast vissa får del av intäkterna om det nu blir några alls.

Lönerna

Alla vet ju att löneförhandlingarna är strandade och enligt facket beror det på att universitetsledningen helt enkelt vägrar förhandla. Talade idag med en trovärdig kollega som berättade att det hela hänger samman med satsningarna på MAX IV och ESS. Hela historien ska vara att SACO i senaste avtalet skrivit in fredsplikt, vilket innebär att facket inte kan utlysa strejk. Nu utnyttjar universitetsledningen förstås detta genom att föreslå 2,6 procent i lönehöjning och sedan vägra gå högre. Det ligger knappt en procent under andra avtal. Frågan är bara varför? Pengar finns det ju som bekant på universitetet.

Enligt min kollega ska det handla om att 2,6 procent är precis den nivå som gör att det blir tillräckligt med pengar över för att klara ESS och MAX IV, i synnerhet den senare antar jag kräver tillskott som nu alltså tas av de universitetsanställdas lön.... Detta faktum ska till och med ha tillståtts av en representant för universitetsledningen. Och facket kan inte göra någonting eftersom det råder fredsplikt. Frågan jag ställer mig är varför jag ska vara med i SACO överhuvudtaget. Kanske fler börjar ställa sig den frågan.