Rektors brev

I senaste rektorsbrevet fann jag till min oförställda förtjusning att en bloggpost här fått återverkningar. Formuleringen var att styrelsen haft uppe temat öppna kurser med slutsatsen att: "Öppna kurser på nätet är också en tydlig internationell trend och detta måste vi studera närmare och förhålla oss till." Till detta kom att prorektor åker till Freiburg, ett universitet som jag slagit på trumman för i en annan bloggpost. Det är förstås osäkert om inläggen här haft något med saken att göra, men jag kan i alla fall låtsas...

Dessutom kan jag konstatera att statistiken verkar peka på stadiga tio besök om dagen i genomsnitt. Det är ju fantastiskt kul och inspirerande.

VIsion, mål, strategi

Lunds universitets vision är att bli "ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar vår värld och människors villkor." Målet "högsta kvalitet i utbildning, forskning, innovation och samverkan med det omgivande samhället". Tidsperspektivet är fram till 2016. Till att börja med är det förstås frustrerande att det mål som sätts upp inte på något sätt är mätbart, vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Hur vet vi när målet är uppnått eller om vi misslyckas med att uppnå det. Kanske är vi redan där utan att veta om det och i så fall är målet meningslöst.

Tänk om vi examinerade studenter lika huvudlöst som vi formulerar våra visioner och mål. Då skulle HSV strax underkänna verksamheten. Och tänk om vi hade kunnat använda all den arbetskraft och tid, alla konsulter, layoutare och personer med managementkompetens till att förbättra utbildning och forskning istället för att ta fram dessa dokument...

Jag tycker att styrelsen borde besinna sitt ansvar och inte släppa ut så här undermåliga produkter. Tanken är god, men resultatet så illa att det snarare kan leda till att ledningens kompetens ifrågasätts och legitimitet undergrävs än att vi får ett styrdokument som vägleder oss i den dagliga verksamheten. Här har vi en missad möjlighet vi får leva med i fyra år. Gör det bättre nästa gång!

Statistik och konferens i Sthlm

Detta med internet är lite läskigt. Här har jag börjat blogga utan att länka och idag kan jag konstatera efter cirka två veckors tystnad att jag faktiskt har cirka tio besökare per dag utan att ens skriva. När jag skriver drar det uppåt 30-40 stycken. Det gör att man mer eller mindre omedvetet börjar vakta sin tunga trots anonymitet är jag rädd.

Nåja, var i alla fall på konferens i Stockholm i slutet av förra veckan och det var en väldigt ansträngande historia. Det handlar om att jag är ledamot i en av huvudstadens alla kommittéer och myndighetsliknande expertorgan och att detta organ nu arrangerade en internationell konferens. I våras fick jag frågan om jag kunde föreslå några talare och nämnde då genast ett antal mycket bra kolleger i rikets andra stad. Svaret blev att det skulle vara en internationell konferens och att det skulle vara folk utanför Sverige. Sagt och gjort, jag nämnde en kollega som passade bra och denne kom. Jättekul för mig förstås att få träffa denne förträfflige forskare. Dock visade det sig att flera av de andra talarna inte alls var från utanför Sverige. I alla fall en tredjedel av inbjudna talare var svenskar som arbetade vid svenskt lärosäte. Självklart blir man arg och besviken eftersom mina kolleger i Göteborg med rätta undrar vad tusan vi pysslar med. Jag lärde mig dessutom att inte lita på mina kolleger i expertorganet, något som verkligen gör mig ledsen och illa till mods.