Ny regering

Vi har fått en ny äntligen kvinnligt ledd regering. Frågan om nye statsministern var vänster- eller högersosse var ju het innan regeringen utsågs. Nu efter bara några dagar är det ju förstås fortfarande svårt  att säga något definitivt. Men kanske ändå värt att pröva.E

Ett bestående intryck är att mycket är sig likt. Arvet från Löfvén är påtagligt. En sak kan dock konstateras, nya regeringen har en betydligt mer traditionellt industrivänlig inriktning. Kanske inte att undra på när Miljöpartiet har åkt ut och gamla betonghäcken (förlåt ordvalet) Tomas Eneroth är kvar som infrastrukturminister. Annika Strandhäll har sagt att det kommer besked om ett slutförvar av använt kärnbränsle före Lucia, en fråga som tröskats i decennier, och Karl-Petter Thorwaldsson vill öppna fler gruvor. Den enda som verkar kunna läggas i andra vågskålen är Khashayar Farmanbar som i sin egenskap av klimat- och energiminister uttryckt viss tveksamhet om ny kärnkraft och sagt att den i så fall måste byggas utan subventioner. Det är ett ganska frankt påstående när alla vet att ny kärnkraft har blivit extremt dyr och det var nog också ett av skälen till Liberalerna inte ville vara med i energiöverenskommelsen 2016 och att moderater och kristdemokrater några år senare ville förhandla om den.

Så även om slagorden i regeringsförklaringen har varit att stoppa gängvåldet, fortsätta den gröna industriella revolutionen och lyfta välfärden så är min misstanke att de kommande tio månaderna mer kommer att resultera i att stödja svenskt näringsliv och industri. Inget fel i det. Men kanske ändå att det hade kunnat uttryckas tydligare.