Sofagate har blivit en europeisk skandal senast kommenterad av en sådan tungviktare som Alexander Stubb. Men för bara några decennier sedan hade sofagate aldrig kunnat hända. Det var på den tiden när min far fortfarande levde då det ännu var helt otänkbart för en nykter man med bara så lite bildning (min far var ingenjör) att sätta sig på en stol före en närvarande dam. Han lärde mig det och även om jag titt som tätt bryter mot denna grundregel i sällskapslivet som präglade min fars tid mer än min egen, så är jag varje gång plågsamt medveten om att jag gör fel.
Jag vet att frågan är komplicerade. Vissa kvinnor tycker att den här typen av särbehandling bara cementerar chauvinism när det verkligen gäller. Det ligger nog mycket i det. Andra tycker att det inte kan vara fel med lite uppmärksamhet och omtanke. Kanske ligger det något i det också? Vad jag kan säga är att även om min far knappast var någon jämlikhetens banérförare så upplevde jag att han gjorde vad han kunde för att främja jämställdhet i alla fall. Men med den uppfostran han fått av sin far vad det inte alltid så lätt. Hans matlagning blev aldrig särskilt avancerad. Inte heller lärde han sig någonsin att trä tråd på en nål.
Men en sak är helt säker. Han han blivit Europeiska rådets ordförande så hade han aldrig, aldrig hamnat i den typen av blåsväder som Charles Michel gjort. Hade denne belgiske jurist bara fått sig förmedlad den minsta gnutta hyfs så hade han aldrig satt sig ner med en dam närvarande. Hans uppförande säger något om den upplösning som alltmer tycks prägla arbetet inom Europeiska unionen. "O tempora, o mores."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar