Samtidigt i Uppsala....

Det är nog ingen som missat debaclet med senaste prorektorsvalet där rekryteringsgruppen under ordförande Jonas Hafström först heligt och dyrt lovade Universitetskollegium att det skulle finnas flera kandidater att rösta på. Sedan när alla utom en hoppat av lovade att allt skulle göras för att få fram ytterligare kandidater. Och sedan till slut när detta visat sig vara falska förhoppningar kommit med två olika förklaringar till misslyckandet, något som jag redan kommenterat i september i år.

En positiv konsekvens av denna ledningskatastrof var att universitetsstyrelsen i höstas, på förslag av universitetskollegiet, beslutade tillsätta en arbetsgrupp för att se över och förbättra processerna med att utse prorektor och lämna förslag på rektor. Efter en del hattande med hur arbetsgruppen ska sättas samman finns nu till slut ett förslag som ska behandlas av universitetsstyrelsen nu på fredag 15 december.

Tyvärr har det visat sig att förslaget inte på något sätt motsvarar de förhoppningar som fanns bland universitetskollegiets lärare att få till en process som skulle säkerställa kollegialt inflytande. Enligt förslaget ska nämligen arbetsgruppen bestå av en ordförande som utses av styrelsen, en extern ledamot och en lärarrepresentant i styrelsen som utses av styrelsen, två studenter samt två anställda som utses av universitetskollegium. Eftersom universitetskollegiets kategori av övrig personal i ett tidigare skede helt rimligt anmält sitt intresse av att vara med i gruppen är det rimligt att anta att arbetsgruppen kommer att bestå av en ordförande, två lärarrepresentanter, två studenter, en extern styrelseledamot och en representant för andra anställda. Eftersom det är lika rimligt att tro att ordförande för arbetsgruppen blir vår egna styrelseordförande skulle det innebär en sammansättning med två externa ledamöter, två lärarrepresentanter, två studenter och en representant för övrig personal.

Detta kan jämföras med Uppsala universitet som under året precis haft en arbetsgrupp som gått igenom arbetsordningen där. Även där beslutade styrelsen (som kallas konsistoriet) om sammansättningen. Här har man dock följt en helt annan linje. I arbetsgruppen ingick inte färre än sju lärarrepresentanter (varav två seniorprofessorer) och två studenter (varav en doktorand). I Uppsala har man på ett helt annat sätt än i Lund haft vett att värdesätta kunskap om universitetets särart som myndighet och intresse av att höra den vetenskapligt kompetenta personalens förslag på hur man bäst balanserar mellan kollegialitet och linjestyrning. Så länge vår styrelse inte visar tecken på liknande insikter tror jag det kommer att bli svårt att avancera på olika rankningslistor. Risken är snarare att vi halkar ännu längre efter Uppsala. Det är en klen tröst att veta vilka som i så fall bär ansvaret.